Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall … och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn.
August Strindbergs version av den revolution som hans förstlingsverk Röda rummet förutspådde skulle komma mullrande från huvudstadens trasproletära höjder. Så blev det ju emellertid inte. Under urbaniseringen gentrifierades Södermalm, där Vita Bergen och Skinnarviksbergen ligger, och numera tillhör en hög andel av de som bor där landets mer välbeställda medborgare. Tyskbagarbergen sprängdes bort.
Vem som har rätt till staden har blivit allt mer intressant i samhällsdebatten. Häromveckan utkom Atlas förlags Ojämlikhetens nya geografi av kulturgeografen David Harvey och för ett par år sedan släppte Arkiv förlag stadsvetaren och miljöhistorikern Mike Davis Slum – världens storstäder. Men till skillnad från Strindbergs stockholmska 1870-tal är städernas expansion idag inte resultatet av fler arbetstillfällen utan av dess dystra motsats – av minskade möjligheter att överleva på landsbygden. Utvecklingen har stannat och det finns inte längre något hopp om välmående framtidsstäder.
De nyliberala ekonomernas medicin är däremot den gamla vanliga – mer privat ägande. För om sluminvånarna kan bygga sig ett skjul och hanka sig fram som skoputsande mikroföretagare så skulle deras ekonomiska möjligheter väl öka om de också ägde sin markplätt och sin verksamhet? Som om ett papper intygande formellt ägande vore en magisk besvärjelse vilket i ett slag skulle göra den fattige rik.
Nej effekten blir snarare den motsatta, menar exempelvis Mike Davis. De försök som gjorts visar att slummen då införlivats med marknaden, priserna stigit och ägandet koncentrerats. De fattiga har således fått ytterligare bördor, som hyror av de skjul de byggt på allmänning. Under namn som ”krig mot brottsligheten” och ”krig mot narkotikan” pågår ett socialt krig mot de fattiga. Miljontals människor i tredje världens slumområden sätter nu sitt sista hopp till fundamentalistiska religiösa övertygelser, påpekar Davis.
Visst. Det är lätt att bli skrämd. Att i jämförelse se något närmast sörgårdsidylliskt över dånet som skulle komma från det faluröda Vita Bergen. Men om Strindbergs uteblivna revolution idag är en parentes i en romanklassiker så vet vi ju inget om framtiden. För slummen har skapats av reaktionär politik och motståndet kan politiseras progressivt.
[email protected]
