En feministisk hjältinna och 60-talsfeminismens grand old lady. Så beskriver Nina Lekander författaren och dramatikern Eva Moberg, som avled i förra veckan.
I en minneskrönika i Expressen skriver Lekander att Eva Moberg var en ”stor mor för oss alla, och minst lika viktig för det svenska samhället som sin farsa. Banne mig viktigare”.
Eva Mobergs far var Vilhelm Moberg, och delvis gick hon i hans fotspår. Som journalist, skribent och författare såg hon till att ofta befinna sig i debattens hetluft.
Essän Kvinnans villkorliga frigivning kom 1961 och blev en klassiker inom svensk feminism.

Eva Moberg föddes som Törnqvist år 1932 och blev alltså 79 år. Hon tog tog studentexamen 1952 och blev filosofie licentiat 1963 inom litteraturhistoria, religionshistoria och praktisk filosofi.
På sin egen hemsida anger hon i sin meritförteckning redaktör för tidskriften Hertha (organ för Fredrika Bremer-förbundet); journalist på Idun-Veckojournalen; kulturredaktör och kolumnist på veckotidningen Vi; manusförfattare, TV-teatern samt kolumnist på Dagens Nyheters ledarsida.
Eva Moberg föreföll outtröttlig. Så sent som i år medverkade hon i en antologi för Naturvårdsverket, med essän Sömngångaren på minfältet. Enligt henne själv är boken avsedd ”att bryta förstenade tankemönster och visa möjligheter bortom valet mellan apokalyps å ena sidan, och miljöteknisk utopism å den andra”.
Eva Moberg fick flera priser och utmärkelser, bland andra Hiroshima Peace Prize 1990 och Årets väckarklocka 1994.