Ett tiotal personer har samlats en måndagskväll i Stockholm för att diskutera Grundrisse av Karl Marx. Det är den andra studiecirkeln i Grundrisse som Centrum för marxistiska samhällsstudier, CMS, arrangerar i vår. Den första drog över 40 personer. Intresset tvingade fram ett ”uppsamlingsheat”, som Samuel Edquist från CMS kallar det, för dem som inte hade möjlighet att gå första vändan.
Om man kan tala om trender inom vänstern är Grundrisse riktigt hett just nu. När Södra teatern i vintras ordnade en föreläsning i samband med nyutgåvan av boken på svenska drog man fullt hus, vilket innebar runt 300 personer på plats. Det kan ställas i relation till hur ett genomsnittligt arrangemang inom arbetarrörelsen brukar se ut; det är sällan ett problem att det kommer för många besökare.

– Utifrån hur ett samhälle ser ut, hur man producerar mat och varor, kommer det också att skapas en viss typ av motsvarande människa, som i vårt fall karaktäriseras av individen som är fri att gå till en marknad och sälja sin arbetskraft eller sin vara, till skillnad från ett feodalt samhälle med personliga beroendeförhållanden, inleder cirkelledaren.
Snart är hela whiteboard-tavlan fylld av anteckningar och pilar. Alla lyssnar koncentrerat och avbryter sig bara för att anteckna eller bläddra i sin bok. Det går raskt undan, är stundtals mycket teoretiskt och ja – det är lätt att känna sig en smula yr om man inte är inläst på texten.
– Vad menar han på sidan 89 där han skriver om att penningsystemet kan vara realiserandet av friheten och jämlikhetens system?, undrar någon.
– När Marx talar om frihet och jämlikhet handlar det inte om rättvisebegrepp, utan att det finns en frihet i varuutbytet, till skillnad om du är feodalhärskaren som med våld tillskansar dig egendom, förklarar cirkelledaren.

När det blir tal om Marx syn på tiden och tiden som klasskamp kommer diskussionen igång på riktigt. Någon påpekar att den är i högsta grad relevant även idag.
– Det handlar om hur arbetsgivaren alltid försöker plocka in lite tid på arbetarna. Man kan jämföra med dem som arbetar i tunnelbanan, som numera måste ringa sin överordnade varje gång de ska gå på toaletten. Det är hela tiden ett smågnagande på tiden.
Även arbetstidsförkortning och arbetslöshet diskuteras. En ung kille påpekar att ingen någonsin ifrågasätter att man måste arbeta för att ha råd med mat.
– Om man var arbetslös och det rådde svält skulle det vara så, men nu skulle det kunna lösas genom omfördelningar och att alla jobbade lite mindre. Men det är ingen som säger på nyheterna att det är ett gäng människor som sitter och tjuvhåller på resurserna när man talar om arbetslöshet.
Några börjar diskutera hur en arbetstidsförkortning borde se ut. Någon tycker att Miljöpartiet är lömskt som talar om arbetstidsförkortning, men aldrig nämner att de vill ha sänkt lön samtidigt. En annan är å andra sidan tveksam till Vänsterpartiets krav på sänkt arbetstid med garanterat bibehållen lön. Det finns mycket åsikter om texten och mycket går att koppla till nutid.

Ida Strid och Sanna Hermansson har valt att gå studiecirkeln för att bli mer pålästa. ”Intressant, men svårt” är deras omdöme hitintills. Det säger även andra som Flamman pratar med.  
– Det är energikrävande och det går åt extremt mycket tankekraft, Marx var ingen pedagog direkt, säger Ida Strid.
Trots det intensiva tempot har det inte varit så många avhopp efter vad Samuel Edquist har hört. Han tycker också det är glädjande att det är en yngre grupp som hittat Grundrisse. De flesta på studiecirkeln är födda på 70-80-talet. Män är i klar majoritet.
– Tyvärr är det så inom alla studier, säger Samuel Edquist.

Sven-Eric Liedman är professor i idéhistoria och den som översatt urval ur Grundrisse till svenska. Han tror inte det är en slump att just Grundrisse har fått ett sådant uppsving.
– Det är en så frisk och öppen text som talar direkt till sin läsare. Det är Marx när han verkligen är både reflekterande och mitt i sin samtid.
Han tror det finns ett sug överhuvudtaget efter marxistiska studier som en motreaktion till nyliberalismen i samhället. I Grundrisse finns ett framåtblickande i texterna, där Marx beskriver framtidens samhälle och arbete.
– Bland det mest spännande är när han talar om att allt arbete ska vara forskande i sin verksamhet, där varje människa har avgörande inflytande i det hon sysslar med. Det är en stor skillnad mot hur det ser ut idag, där ett arbete antingen är väldigt reglerat uppifrån eller där man är egen företagare.
Alla ser inte det uppblossade intresset för marxistiska studier i allmänhet och Grundrisse i synnerhet som odelat positivt. En Flammanskribent påpekade inför den första studiecirkelomgången att det kanske ”inte är det sundaste som kan hända när vänstern är på dekis i Sverige – att vi får en renässans för seminariemarxismen” och varnade för risken att fastna i testuggerier.
Jag frågar Sven-Eric Liedman om det ligger något i att vänstern borde kunna ha bättre saker för sig än att plöja 150 år gamla texter?
– Det kan man på ett sätt tycka, men samtidigt kan även gamla texter vara inspiration till att hitta lösningar på dagens problem. Ibland går det inte heller att hitta en omedelbar lösning på ett problem, utan man måste gå en omväg.

Han påpekar också att vår samtid har rätt mycket gemensamt med det samhälle som Grundrisse skrevs i. Utvecklingen de senaste tio-femton åren påminner rätt mycket om den tidiga industrikapitalismen, enligt Liedman.
– Vi har sweatshops [industrier med oacceptabla arbetsförhållanden reds anm] i exempelvis Kina. Människor riskerar att bli av med sina jobb i en lågkonjunktur. Därför blir det intressant att läsa Karl Marx reflektioner över ett samhälle som påminner mycket om vårt eget.

Anne-Li Lehnberg