Vänsterpartiets främsta problem är inte en brist på politik som många människor sympatiserar med.
Vårt främsta problem är att väljarna inte tror på vår förmåga att genomföra den politik vi säger oss företräda. Att välja en, eller flera, partiledare som kan återupprätta förtroendet hos väljarna är överordnat allt annat. Bland kandidaterna finns en person som har förmågan och erfarenheten av att vinna val.

Om man studerar den allmänna opinionens åsikter i enskilda politiska sakfrågor blir det snabbt synligt att vi i Vänsterpartiet har större stöd för vår politik än vad de senaste årens valresultat vittnar om. Det är fullt rimligt att vi med dagens politiska ställningstaganden skulle kunna vara ett parti som åtminstone får tio procent av rösterna när det är val. Men för att lyckas med detta behöver vi bli mer populära.
Inom vänstern blandas begreppet populär ofta felaktigt ihop med begreppet populism. Jag menar att för ett parti som vill vara ett tydligt, trovärdigt och radikalt vänsteralternativ i politiken, så är valet av en populär partiledare det främsta verktyget för att slippa bli populistiskt. Med en partiledare som har förmågan att etablera förtroende ökar möjligheterna att spänna den ideologiska tankebanan i politiken, utan att skrämma bort väljare. Därför blir frågan om partiledarens förmåga att locka nya väljare så betydelsefull.

I de tre val där Vänsterpartiet fått bäst resultat någonsin har Jonas Sjöstedt haft en betydande roll. Det är mångas förtjänst att ett parti lyckas i ett val. Men vi ska inte heller underskatta vikten av de företrädare som ställer upp på vallistor och framträder i media och i dialog med väljare. I 2003 års vallokalsundersökning vid EMU-valet var det Jonas Sjöstedt som nämndes av flest nej-röstare när de tillfrågades vilken förespråkare som hade haft störst betydelse för att de röstade nej. Framgången fick en fortsättning i 2004 års val till Europaparlamentet där Jonas fick flest personröster av alla politiker som ställde upp. Över 174 000 personer kryssade Jonas som i samma val även toppade listan över politiker som väljare kunde namnge. Ingen socialdemokrat eller borgerlig politiker var mer känd.

Att vinna framgångar i val blir vår nästa partiledares viktigaste uppgift. Därför måste alla kandidater prövas mot just denna målsättning. Jag är övertygad om att alla fyra kandidater har goda förutsättningar att leda partiet. Men få politiker, i något parti, kan mäta sig med de erfarenheter Jonas Sjöstedt har av att få väljares förtroende i val. Vill vi på allvar göra avtryck och forma den politik som förs i Sverige, låt oss då välja en valvinnare till partiledare.