Ända sedan general de Gaulles författning infördes 1958 har vänstern försökt vinna majoritet i senaten. Men, efter 53 år, bara sju månader innan presidentvalet, tog vänstern hem segern.
Detta även om majoriteten blev knapp (fyra mandat). Parlamentet består av en andra kammare med 577 deputerade (högermajoritet med 73). Den utses i allmänna direktval. Mandatperioden är fem år. För senatens 350 ledamöter är mandatperioden sex år, men de väljs indirekt av lokalt valda elektorer Frankrikes i 36 783. De flesta är byar och småorter på landsbygden.
I författningen fick senaten rollen som konservativ bromskloss. Alla lagförslag prövas och kan förändras. Senaten kan visserligen inte ”köra över ” andra kammaren, eller störta en regering, men den kan avsevärt fördröja lagstiftning. Något som bland andra president Mitterrand fick uppleva.

Förlorat samtliga val

Faktorer bakom den historiska förlusten är att högern förlorat samtliga lokalval sedan Sarkozy blev president; kommunalvalen 2008, regionalvalen 2010 och kantonalvalen 2011. Dessutom har Sarkozys krav på budgetnedskärningar skapat problem och ilska på lokalplanet.
Borgerliga medier, till exempel Le Figaro, som har stött Sarkozy, är idag kritiska. Och allt fler opinionsmätningar visar att han knappast kan räkna med att bli omvald. Då många i deputeradekammaren riskerar att förlora sina platser och hittillsvarande privilegier är också moralen låg. I tv och på möten manar därför högerledare om enighet. Sarkozy riskerar bli vad man i USA kallar ”lame duck” (en lam anka), en avgående president utan makt.