Ann Zetherlund skriver en insändare i Flamman 2/2012 om patriarkatet. Den handlar om att många kvinnor klär sig i kläder med djupa urringningar och korta kjolar medan män är mer påklädda. Som modeintresserad feminist och socialist vill jag bemöta ett par av påståendena.
Problemet är inte hur kvinnor eller män klär sig utan det handlar om sexualiseringen av kvinnors kroppar. Det är vanligt att man bedömer en kvinnas person och identitet i längre utsträckning utifrån hur hon klär sig än man gör med män. Det finns till exempel forskning från Storbritannien där man studerat kläders roll i domarna i olika rättsfall. Där finns fall där hur kvinnor klär sig eller klackhöjden har spelat roll för bedömningen. När kvinnor som burit väldigt höga klackar blivit våldtagna har det i domen till exempel setts som en förmildrande omständighet.

Mode och kläder har inte alltid ansetts vara typiskt kvinnligt utan det har varit så i endast 200 år. När det blev norm för männen inom borgerskapet i början av 1800-talet att jobba började de klä sig i mörk kostym (som många gör fortfarande). Borgerskapets kvinnor blev då statussymboler för sina män. Det var inte förrän i början av 1900-talet när borgerskapets kvinnor började arbeta i högre utsträckning, som kvinnomodet började förändras på allvar med kortare kjolar.
Ann Zetherlund menar att ”det är oroväckande att så många (västerländska) kvinnor anser att det är deras egen vilja att klä sig som vi ser att de gör”. Ur en synvinkel kan jag hålla med om att ingen har en fri vilja när det gäller kläder eftersom det är någon som bestämmer vilket utbud som ska finnas i affärerna. Men jag vänder mig mot formuleringen som bygger upp bilden av ett vi och ett dem. Hur jag klär mig har ingen som helst påverkan på hur bra feminist eller socialist jag är. Det finns mycket som är problematiskt med modeindustrin men det är inte så lätt som att se på det som att kvinnor är offer. Visst är det så att det är en majoritet män som styr och äger industrin men så är det ju i hela samhället i övrigt. Modeindustrin är bara ett exempel av många på att vi lever i ett patriarkat.

Istället för att som Ann Zetherlund moralisera över att unga tjejer sminkar sig eller att kvinnor är för lättklädda så är det viktigare att diskutera hur vi stärker unga tjejer. Ett exempel på en väldigt bra sak är att erbjuda alla tjejer att gå feministiskt självförsvar. Det är också viktigt att lyfta fram och vara goda förebilder. För mig är varken socialismen eller feminismen en livsstil som jag uttrycker i hur jag klär mig. Som feminist tycker jag att det är viktigt att vi kvinnor i arbetarrörelsen kan klä oss precis hur vi vill utan att bli ifrågasatta för det.
Ann Zetherlund skriver också ”Är det ingen som funderar över det så kallade modet?”. Jag tillhör dem som funderar över modet eftersom jag är student inom modevetenskap. På Stockholms Universitet finns ämnet modevetenskap sedan sex år tillbaka och på Lunds Universitet sen i höstas. Det är ganska anmärkningsvärt att trots att kläder är något vi har på oss varje dag så har det bara funnits en samlad forskning om det i sex år. Som feminist vet jag att det är för att den akademiska världen är väldigt konservativ och i stort behov av att man gör något åt det. Därför är jag organiserad i Vänsterns Studentförbund.