I och med valet av Stefan Löfven som Socialdemokraternas ordförande har nu de tre rödgröna partierna i oppositionen nu med största sannolikhet presenterat sina toppnamn inför valet 2014. Kompletteringar kommer att göras i partiledningarna men de valda toppnamnen pekar på både möjligheter och svårigheter för de rödgröna partierna att vinna egen majoritet 2014.
För att majoriteten ska svänga från en borgerlig ledning med indirekt stöd av Sverigedemokraterna till en egen majoritet för de rödgröna partierna krävs enligt de senaste väljarundersökningarna att de rödgröna ökar sitt väljarstöd med cirka fem procentenheter eller cirka 300 000 röster. En stor utmaning men ingen omöjlighet.
Jag ser några strategiska målgrupper.
Unga män som idag sympatiserar med Sverigedemokraterna. De finns enligt SCB:s novemberundersökning i högre grad i södra och västra Sverige, bor i hyresrätt och om de är fackligt anslutna medlemmar i LO. Här det rimligtvis S och V som har störst förutsättningar nå dessa. Både Jonas Sjöstedt och Stefan Löfven med sina olika bakgrunder inom Metall och LO bör ha trovärdighet och möjlighet att få dessa unga män att inse att det är en offensiv jobbpolitik och en rättvis välfärdspolitik som är svaret i kampen mot arbetslösheten inte rasism och diskriminering. Här kan även en förtydligad industripolitik hos V och S bidra. Kan man tänka sig en kraftsamling inom vänstern mellan till exempel Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, LO och Hyresgästföreningen för att bemöta rasism och främlingsfientlighet inom denna målgrupp?
En urban medelklass i stor- och universitetsstäderna. Här finns bland annat många av klassresenärers söner och döttrar. Unga människor ofta uppväxta i arbetarhem men som efter utbildningar nu kanske är medlemmar i TCO eller Saco men som har arbetarrörelsevärderingar i grunden ofta kompletterad med hög miljömedvetenhet.
Denna växande grupp är politiskt rörlig och har de senaste åren attraherats av upplevd kompetens såväl i Miljöpartiet under Maria Wetterstrands som Moderaterna under Reinfeldt och Borg. De senaste opinionsundersökningarna tyder på att Vänsterpartiet under Sjöstedt vunnit en del röster från Miljöpartiet. Men för att vinna över väljare från De borgerliga, och då främst från Moderaterna, är det kanske främst dels Socialdemokraterna genom en trovärdig jobbpolitik och Miljöpartiet i miljö- och klimatfrågorna som kan vinna marginalväljare.
Marginaliserade besvikna väljare som sympatiserar mest med den så kallade soffan, det vill säga inte anger några politiska sympatier. Här finns många arbetslösa boende i storstädernas nedslitna miljonprogramområden, ofta med invandrarbakgrund. Här krävs ett närvarande inkluderande politiskt fotarbete för att mobilisera dessa grupper. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna arbetar mycket gentemot denna grupp men mer behöver göras. Det är kanske att önska sig tillbaka till ett radikalare 1970-tal då VPK var mer lokalt närvarande i dessa områden. Vi behöver utveckla verktyg för partimedlemmarna som kan användas i detta arbete. Kan man till exempel tänka sig att två gånger per år utforma Vänsterpress till en masstidning för utdelning främst i dessa områden?
Välfärdens arbetare är antagligen Vänsterpartiets kärna hos väljarkåren och måste naturligtvis även fortsättningsvis vara en av våra prioriterade målgrupper. Men frågan är i vilken utsträckning vi kan vinna marginalväljare i denna grupp? Däremot tror jag välfärdens brukare är en sådan viktig målgrupp som flyter över blockgränserna. Vår politik för Världens bästa välfärd utan vinstintressen behöver kompletteras med lyhördhet till brukarsynpunkter och utveckling av välfärdsarbetarnas egenmakt. Vi behöver mer av egenmakt inom den offentliga sektorn också som ett exempel på hur arbetslivet kan demokratiseras och för att ta tillvara välfärdsarbetarnas förmåga att utveckla vård, omsorg och skola.
