En antirasistisk konsert på fritidsgården Tuben i Farsta blev attackerad av nazister. Året var 2007, arrangörer var Ung Vänster Söder om Söder. Vi stod vid ingången när ett tjugotal svartklädda personer plötsligt kom springande mot oss. De slängde glasflaskor och fönstren krossades, jag träffades av glassplitter. De flesta hann ta skydd men fyra blev kvar. En kille fick en glasflaska i huvudet och föll blödande till marken. Jag försökte dra honom uppför trappan medan de svartklädda sparkade på hans kropp och huvud. Svenska Motståndsrörelsen, SMR, pekades ut som skyldiga.

Fem år efter attacken i Farsta blir en antirasistisk samling i Ludvika attackerad av nazister. Även denna gång i en fritidsgård. Även denna gång utförd av SMR. AUF:s sommarläger fanns nu i medvetandet, Daniel Riazat som var en av de drabbade, säger att han tänkte på Utöya. Jag fick ett twitter-meddelande från någon som undrade varför Daniel tänkte på Utöya och inte på bombattentatet på Drottninggatan. Jag svarar inte idioter. Däremot undrar jag vilken uppmärksamhet attacken i Ludvika hade fått om man misstänkt att muslimer låg bakom dådet.

Hotbilden från nazisterna är verklig. Och det är inte ”extrema mot extrema”, utan snarare ”extremt fega högerextrema mot ungdomar”. Att ge sig på ungdomar som hänger på fritidsgårdar är fegt. Och skrämmande. Men uppgivenhet är inte lösningen, har aldrig varit. I Farsta följde vi upp attacken med att arrangera en ny konsert på Farsta torg en vecka senare. Även i Ludvika planeras nya antirasistiska demonstrationer. Vi låter oss inte tystas.