Mikael Gustafsson försöker påskina att jag har förespråkat en nedprioritering av jämställdhet och feminism i EU-arbetet men det har jag inte alls. Jag har inte ens nämnt det. Och jag kan garantera att feministiska frågor går utmärkt att kombinera med en större satsning på kritik av finanspakten och kampen mot EU:s stålbadspolitik. Jag har bara konstaterat att Vänsterpartiets EU-parlamentariker sedan länge har prioriterat arbetet i det utskott de sitter i före de breda frågorna om EU:s framtid, oavsett vilka utskott de sitter i. Det har i och för sig varit så länge men det blir extra ohållbarhart i ett läge där EU-systemets själva existens ifrågasätts av breda lager av medlemsländernas befolkning. Utsagan att jag inte skulle känna till vad Vänsterpartiet skrivit och sagt i frågan hittills låter jag stå obesvarad, läsarna får själva avgöra om de tror att jag skulle skriva en så kritisk ledare helt utan research.