Med besvikelse noterar jag att Vänsterpartiets EU-kritik utarmas och att man börjar anpassa sig till EU-parlamentets korridorer. Onsdagen den 23 maj röstade EU-parlamentet om ett betänkande om ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner, som helt enkelt handlar om införande av ett system med direkt EU-skatt. EU-parlamentets federalistiska majoritet har tjatat om en EU-skatt sedan 1994. Ty EU:s budget behöver ständigt mer pengar så att man slipper att reformera jordbrukspolitiken, kan bygga ut EU:s utrikestjänst, kan bygga upp ett rymdprogram och utveckla än mer politikområden. EU-parlamentet uttrycker sig försiktigare nu, det viktiga är att få EU-skatten införd, höjningar av den kan genomföras senare. Men i betänkandet skriver man att en del av intäkterna av skatten ska ingå i EU:s egna medel i kommande långtidsbudget.

Mikael Gustafsson (V) röstade visserligen ja till ett ändringsförslag om att befogenheten att ta ut skatter hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet och befogenheten att besluta om hur skatterna ska fördelas hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet. Men detta föll och bevisar att EU-parlamentets federalistiska majoritet inte anser att skatter är en exklusiv nationell fråga.
Ändå röstar Gustafsson ja till resolutionen i dess helhet, trots att EU-parlamentets hållning blir att en EU-skatt skall implementeras för att finansiera EU:s institutioners behov. Behov som en EU-kritiker rimligtvis måste anse inte är motiverade. EU:s utgifter går inte till vård, skola och omsorg. EU:s utgifter har stora problem med oegentligheter, fusk och slöseri. Vill här påminna om det klassiska citatet från Gustav Möller (S) (1884-1970): ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.

Det brittiska Labourpartiet valde att avstå i slutomröstningen då de inte ville stödja en finansiell transaktionsskatt som går till EU:s budget. Det fanns ingen anledning för V:s ledamot att rösta ja till och legitimera en EU-skatt. En opposition mot euron och EU:s budget bör rimligen innebära att man inte i onödan hoppar på EU-federalisternas tåg på väg mot EU-skatt, även om det handlar om att beskatta finansvärlden.
Får EU-institutionerna sin EU-skatt kommer vi att se en än större EU-byråkrati. För 2013 har EU-kommissionen, trots kristider, föreslagit höjning av EU-budgeten med 6,8 procent. EU-kommissionen och EU-parlamentet har också dragit ministerrådet inför EU-domstolen därför att rådet inte vill höja lönerna med automatik för de priviligierade EU-byråkraterna, som redan är ett speciellt skattefrälse med extremt goda löner. Vänsterpartiet skall inte låta sig luras om vad EU-skatten i grunden handlar om – att bygga EU-staten!