De verkar aldrig sluta dyka upp, skandalerna med vinstdrivande företag i skola, vård och omsorg. Nu är det tidigare uppmärksammade Friskolekoncernen John Bauer som är i fokus igen. SVT granskade 18 av deras skolor och samtliga har så allvarlig kritik riktad mot sig att de riskerar att få sitt tillstånd att undervisa indraget. Rune Tedfors, grundaren, har dock tjänat mångmiljonbelopp på att sälja koncernen till danska riskkapitalisterna Axcel, som enligt SVT ”i sin tur räknar med att med mångmiljonvinster när de säljer skolkoncernen vidare nästa gång.”

Folkets dom över detta vansinne har sedan länge fallit. I Novus opinionsundersökning från maj i år var hela åtta av tio tillfrågade motståndare til vinster i välfärden. Och för varje vecka som går sluter sig nya inflytelserika röster till motståndet.
Och med risk för att verka tjatig, detta faktum är utmärkt för ett vänsterparti som har haft svårt att lyfta i opinionen. Partiet har stor trovärdighet i en fråga som man var först att se vikten av och har drivit sedan länge. Här ska tyngdpunkten för Vänsterpartiet ligga och det är detta man ska få chansen diskutera i medierna, helst redan under den kommande Almedalsveckan i Visby.
Men så blir det inte alltid i dag. I stället syns riksdags­ledamöter och lokalpolitiker i frågor som huruvida män ska stå eller sitta när de kissar, i debattartiklar som vill förbjuda travsporten i Sverige eller i diskussioner huruvida barn ska slå på Annie Lööf-dockor med baseballträn eller inte. Med kissmotionen från Sörmland tog sig Vänsterpartiet hela vägen till den stora nättidningen Huffington Post i USA, men all publicitet är som bekant inte bra publicitet.

Det är naturligtvis inte partiledningens vilja det handlar om här men det bidrar ändå starkt till en negativ mediebild av ett spretigt parti med märkliga prioriteringar.
Men det är inte bara lokalavdelningar som bidrar till en otydligare bild av partiet. När partiledaren Jonas Sjöstedt i våras tog upp avveckling av kärnkraften som något som liknande ett ultimatum för regeringsmedverkan för Vänsterpartiet flyttades också fokus från hans tidigare uttalanden om avskaffandet av vinsterna i välfärden som huvudkrav.
Nu börjar också mittfåran i politiken röra på sig. Förra veckan var det Anna Dahlberg, borgerlig ledarskribent på Expressen, som uttryckte det orimliga i systemet och denna vecka slöt sig socialdemokratiska Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson tydligt till kritikerna av ”vinst som drivkraft” i skola, vård och omsorg. Ledarsidan ska nu ha en serie som studerar alternativen till vinsterna i välfärden.

På andra sidan står snart bara de köpta lobbyisterna för tjänsteindustrin och nyliberala dinosaurier som Dagens Nyheters före detta chefredaktör Hans Bergström kvar. Utan konkreta goda exempel och utan hänvisningar till relevant forskning hävdar han på Dagens Nyheters ledarsida att privata utövare tvärtom är bättre, mer kundorienterade och sysslar mindre med pappersarbete än offentliga. Trots alla exempel på motsatsen skulle det alltså vara en vinstlott att hamna hos Carema, Attendo eller John Bauer. Man ska nog inte förvänta sig något annat från någon som ansåg att SNS uppmärksammade forskningsrapport om resultaten av privatiseringarna var en ”förolämpling av entreprenörerna”.

Om Jonas Sjöstedt nu spelar sina kort rätt får Vänsterpartiet äntligen den populära vinnarfråga det så länge saknat. Att partiet nu ska använda frågan om vinsterna i välfärden som ultimatum för att ens stödja (än mer sitta i) en regering 2014 känns klart som korvspad. Låt den nu genomsyra propagandan utåt och debatterna internt. Släpp den inte nu när allt förarbetet är gjort och opinionen vänder. Och låt inte märkliga prioriteringar skymma sikten för väljarna. I den här frågan är folket med er.