I höst har alliansen styrt Sverige i drygt sex år. Det innebär att Fredrik Reinfeldt snart leder den längst sittande borgerliga regeringen i Sverige på över 100 år.

Det ger viss trygghet när man ställer sig på scen i Almedalen. Tisdagens tal var riktigt bra, även om man trodde att den långa reseberättelsen från möten med Sveriges skiftarbetare skulle landa i något mer konkret än att Moderaterna ”ser” skiftarbetarna.

Till skillnad från 2010 och 2011 höll Reinfeldt nere tonläget genom hela talet. Få åtbörder och gimmickar, och han brydde sig inte ens om att kommentera Åsa Romsons stafettpinne från dagen innan (de kvarlämnade, symboliska glasögonen). Det stormar i Europa, men landsfaderns stämma är lugn och trygg.

Sticken mot Socialdemokraterna var få, precis som de måste vara om Moderaterna ska kunna utmåla sig som den logiska fortsättningen på arbetarrörelsens välfärdsbygge. Markeringarna mot allianskollegerna var desto flera. Reinfeldt är fast besluten att parkera bussen i den politiska mitten – och skicka ut allianskollegerna åt höger. Han vill värna den svenska modellen och ”sätta den i arbete”, han avfärdade språktest för medborgarskap och han visade sitt ogillande med Jan Björklunds sätt att utmåla Kina som ett ekonomiskt hot (som folkpartiledaren gjorde i Almedalen 2011).

Även ”jobbpakten” för jobb åt unga, tillsammans med LO och Svenskt näringsliv, är något helt annat än Centern och Folkpartiet förslag om ungdomslöner. Där blir M sossigare än sossarna, som bara pratar om vikten av utbildning. Ett antal ungdomar lär tycka att ett jobb från Anders Borg är mer lockande än en plats i en skolbänk från Magdalena Andersson. Fortfarande måste dock ”jobbpakten” fyllas med ett innehåll. Det är hittills mer en förhoppning än en färdig politik.

Att “alla jobb behövs” är ett klassiskt högersvar när vänstern ställer krav på meningsfulla och säkra anställningar (och vågar säga att det finns skitjobb). Men Reinfeldt utvecklade argumentet genom att säga att Sverige samtidigt är både ett jordbrukar-, ett industri- och ett tjänstesamhälle. Det är effektfullt. Många känner igen sig i det. Att tjata om att Sverige bara är det sista, för att verka framtidsinriktad, kan få motsatt effekt.

Om Åsa Romsons tal var slagordmässigt, tunt och internt, så var det här mer som ett sommartal ska vara: lite funderande, lite prövande, lite retoriska testballonger – men för den skull inte tomt på viktiga utspel. Jobbpolitiken blir Moderaternas fokus i valet 2014, lovade statsministern. Med tisdagkvällens tal har han verkligen skickat en utmaning till oppositionen.