När Michael Moores film om vad som hände med USA efter den 11 september 2001, Fahrenheit 9/11, kom 2004 minns jag att många reagerade med förvåning över filmens starka fokus på kopplingen mellan dåvarande president George Bush d.y. och den saudiska kungafamiljen. Kunde det vara så intressant? Idag skulle samma fokus inte ge några höjda ögonbryn, ständigt återkommer Saudiarabien i inrikes- och utrikespolitisk debatt. Saudiarabien spelade en avgörande roll i krigen mot Irak, i Libyenkriget och nu i inbördeskriget i Syrien. Landet har blivit en tydlig regional stormakt som svenska politiker inte vill reta upp. Att bibehålla de goda kontakterna till saudierna anses viktigt både ekonomiskt och diplomatiskt.
En svensk-saudisk vapenfabrik fällde förra försvarsministern Sten Tolgfors och nu säger hans eftertädare Karin Enström att landet ”inte är en diktatur” för att sedan göra en halvpudel med uttalandet ”om det endast är möjligt att beskriva Saudiarabien som antingen en demokrati eller diktatur så bör Saudiarabien beskrivas som en diktatur”. Som om det vore massmediernas onyanserade bild av Saudiarabien som tvingar henne att lägga sina ord på det viset, inte verkligheten.

I stället för att försvara sin rosenskimrande syn på den saudiska diktaturen sätter både utrikesminister Carl Bildt och försvarsministern igång en löjlig ordlek om att Saudiarabien inte är en diktatur utan en ”absolut monarki”. Som om en diktatur rent semantiskt måste ha ett repubikanskt styre? Och om så vore fallet, skulle det då vara bättre med förhållanden som progressiva människor gjorde upp med på 1600- och 1700-talen än diktaturer med republikanskt styre? Måste vänstern, i Voltaires anda, nu initiera en debatt om enväldets nackdelar i Sverige? Det hela är så uselt argumeterat att det måste dölja något annat. Och det gör det naturligtvis.
Sverige har inte längre en självständig utrikespolitik och måste därför göra samma analyser av demokrati som Washington gör. Det vill säga att de ”absoluta monarkierna” på den arabiska halvön är ”familjeföretag” medan republikanska diktaturer som Iran och Syrien är ”ondskans axelmakter”. Allt avgörs av på vems sida man står i de stora konflikterna.
Ingen ärlig människa kan säga att Saudiarabien är mer demokratiskt än exempelvis Syrien. Och att Carl Bildt genom sina utspel den senaste veckan uppenbarligen anser att Saudiarabien är mer demokratiskt än Vitryssland skulle troligtvis förvåna till och med den vitryska oppositionen.

Sveriges försvarsindustri tjänar stora pengar på denna vittvätt av Saudiarabiens demokratiska meriter. Det svenska försvaret har sedan länge ett nära samarbete med de saudiska härskarnas snabbt växande armé och Sverige planerade som bekant att bygga en hemlig vapenfabrik i denna armés tjänst.
Det anses ofta fortfarande vara vänstern som svävar på målet i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter i andra länder, men i själva verket är det högern som håller blodiga diktaturer under armarna idag. Vänstern har lärt sig sin läxa och kallar numera en spade för en spade, trots att det kan finnas försonande drag också i länder med diktatoriska styrelseformer. Högern däremot slingrar sig som ålar för att försvara kontakterna med diktaturer, för att sedan peka finger åt Vänsterpartiet för ”bristande demokratisk trovärdighet”.
Dessutom, det svenska försvarets PR-avdelning som med hög svansföring kablar ut reklamfilmer och plakat om att svenskt försvar handlar om att göra skillnad i världen, kriga för mänskliga rättigheter och (sic!) kvinnors rättigheter borde genast sänka svansen och erkänna på ett bräde: vi krigar där det gynnar USA:s intressen och beväpnar och försvarar de diktaturer som står USA och västländerna nära.

Not. Det har skrivits spaltmeter om den saudiska regeringens syn på demokrati och mänskliga rättigheter men om någon vill hålla sig uppdaterad rekommenderas Amnestys rapporter på: http://www.amnesty.org/en/region/saudi-arabia eller Human Rights Watch på http://www.hrw.org/middle-eastn-africa/saudi-arabia. För att nämna ett par punkter av många riktas mycket skarp kritik mot kvinnors närmast totala frånvaro av rättigheter och det hårda förtrycket mot den shiitiska minoriteten i landet.