Måndagen den 2 juli misshandlades och mordhotades en fackföreningsrepresentant från Västerorts LS av SAC i sitt hem av personer med anknytning till det kriminella gänget Werewolf Legion. Bokstavligt talat med kniven mot strupen tvingades han dra tillbaka alla fackliga krav mot ett bemanningsföretag. Den man som attackerades är en av de som under de senaste åren engagerat sig i organiseringen av papperslösa. Det är otroligt viktigt att hela arbetarrörelsen tydligt och enigt står upp mot en sådan attack mot rätten att organisera sig och kämpa fackligt. Händelsen är ett extremt uttryck för ett hårdnande klimat på svensk arbetsmarknad.

Som medlemmar i Vänsterpartiet ställer vi oss därför frågande till varför partiledningen inte uttalade sitt stöd till de drabbade i direkt anslutning till det inträffade? Detta trots att den berörda fackföreningen SAC vände sig direkt till en ledande vänsterpartist och bad om just ett stöduttalande. Vi förväntar oss mer av Vänsterpartiet som uttryckligen värnar om facklig organisering och rättigheter på arbetsmarknaden och vi vill därför ha en förklaring till partiledningens passivitet. Principen måste väl ändå vara att när en del av arbetarrörelsen attackeras på detta sätt, då måste alla andra delar av arbetarrörelsen rakryggat sluta upp bakom den som angripits? SAC och LO samarbetade på ett föredömligt sätt efter det att syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister 1999 och arrangerade manifestationer över hela landet. Det arbetet måste fortsätta och där bör Vänsterpartiet finnas med.

Passiviteten gentemot SAC:s förfrågan om ett stöduttalande blir särskilt märklig när händelsen direkt anknyter till två av partiets huvudfrågor: missförhållanden och problemen inom bemanningsbranschen och otryggheten på arbetsmarknaden. På dagens skiktade arbetsmarknad räcker det inte att kräva kollektivavtal och fasta anställningar. För vissa grupper, till exempel papperslösa arbetare eller unga oetablerade, framstår sådana krav som rent utopiska. I delar av restaurang-, städ- och bemanningsbranschen följs sällan arbetsmarknadsregler om anställningsavtal, arbetsmiljö och semesterersättning. Löner betalas ofta ut svart med stor oregelbundenhet.

Såväl fackligt aktiva som polisen, Skatteverket och Brottsförebyggande rådet vittnar om att många bemanningsföretag har ägare, eller anknytningar till personer, med ett långt kriminellt förflutet och det är långt ifrån ovanligt att företagen använts till att tvätta pengar åt kriminella gäng. Sådana förhållanden kräver nytänkande och mod hos fackföreningsrörelsen för att åstadkomma det allra viktigaste: en reell möjlighet för arbetare att sluta sig samman och tillsammans flytta fram sina positioner. Där är det framförallt SAC som stått för initiativen medan LO-facken varit passiva. Vi förväntar oss att Vänsterpartiets ledning agerar kraftfullare och tydligare i framtiden och att solidariteten till kämpande arbetare gäller alla oavsett facklig tillhörighet.