Under 1990-talet talades det mycket om ”globalisering” och ”det nya” medan äldre politiska teorier hade blivit passé. Det höll många inom vänstern med om eller lät sig färgas av. När man idag ser tillbaka på några av dåtidens tongivande böcker känns de allt annat än imponerande. Ett särskilt tjatigt spår var tanken att olika länder tävlar mot varandra och att Västvärlden snart var på väg mot ruinens brant om vi inte gav upp våra dyra välfärdsstater. Nya villkor hade nu gjort full sysselsättning, höga skatter och den offentliga sektorns expansion omöjlig.
Två böcker som spelade starkt på de känslorna var Arbete – Folkens välstånd (originaltitel: Work of Nations) från 1991 av Robert Reich och Globaliseringsfällan (originaltitel: Die Globalisierungsfalle) från 1997 av Hans-Peter Martin och Harald Schuman. Enligt dessa håller allt på att gå åt skogen på grund av diverse abstrakta hot, typ internet. Exakt hur samhället fungerar är inte jättetydligt. Däremot är det mycket anekdoter. En av Reichs röda trådar är en diffust definierad ny klass, ”symbolanalytiker”, som han själv så klart tillhör – det brukar vara så i den här typen av låtsatsanalyser. Arbetarklassens marginalisering verkar i dessa mäns föreställningsvärld uppstå inte så mycket på grund av dålig politik av våra regeringar utan snarare teknisk utveckling och typ att alla företag är så himla stora.
Något liknande framfördes i Manuell Castells mastodontlika Informationsåldern (originaltitel: The Information Age), vilken totalt bestod av tre tegelstenar. Castells är professor i sociologi och diskuterar hur ny teknik har förändrat världen. Där Globaliseringsfällan och Reich kan verka ytliga har Castells åtminstone en tung yta – fotnoter och källhänvisningar staplas i högar. Trots det känns den kraftigt färgad av sin tid. Svåra ord och exotiska exempel får överskugga tunn teori, bland annat kring centrala fenomen som finanskriser och sysselsättning. Även Castells diskuterar som om länder ligger i konkurrens med varandra och att observerade försämringar för arbetarklassen i Europa troligen är någon form av naturlig följd av teknisk utveckling. Liksom mycket annan sociologi är hans ansats till social ingenjörskonst minimal. Mest energi ägnas åt att studera symptom snarare än långsiktiga orsakssamband.
Motförslagen från Reich och Globaliseringsfällan kretsar mest kring skattehöjningar eller åtgärder som ska möjliggöra skattehöjningar. Exakt hur skatterna ska användas på bästa sätt är lite oklart men tanken är säkert god. Castells varnar efter över 1 000 sidor akademisk text för att nationalism kan leda till främlingsfientlighet. På 1990-talet var det lätt att imponera.
Ett genomgående fenomen i dessa böcker är att all verklig analys av arbetslösheten lyser med sin frånvaro. Det går inte att tala om ett samhälles materiella levnadsstandard, förstå klassamhället eller ekonomin utan att ha en uppfattning om arbetet. Sedan 1990-talet har merparten av västvärlden upplevt en stabilt högre arbetslöshet än decennierna dessförinnan och detta är i sin tur även en av de absolut mest centrala orsakerna till en rad andra stora utmaningar. Men att detta skulle handla om att jobben flyttar kan inte bygga på någon seriös analys.
Skatter är viktiga och alltid en knepig fråga. Men skattebaser är inte hälften så känsliga som samhällsdebatten ger sken av. Och oavsett det kommer de mesta skatteintäkterna inte från den mer rörliga basen kapital, utan från arbete och konsumtion. Den mest omfördelande kraften mellan arbete och kapital är i sin tur inte skattenivån utan just arbetslösheten, vilket skatterna kan påverka men endast är en faktor bland många inför. Det mest förmildrande med 90-talets politiska superstjärnor är att stora delar av samhällsdebatten inte har blivit mycket skarpare sedan dess.