”Mannen som försvann”, skriver Örnsköldsviks Allehandas ledarsida. ”Fortsatt färd i skuggan”, skriver Helsingborgs Dagblad. Och då var de ändå några av få ledarsidor som överhuvudtaget brydde sig om att kommentera Jonas Sjöstedts sommartal i Umeå i helgen. Opinionssiffrorna ligger inte på en katastrofal nivå men visst är det medial uppförsbacke just nu. Vänsterpartiet har ännu en gång hamnat i den så fruktade medieskuggan.
Men den som såg på Jonas Sjöstedts tal, som obegripligt nog inte sändes live på internet, fick se en avspänd och skicklig partiledare som med konkreta exempel från lokalpolitiken i Umeå och fordonsindustrin mejslade fram Vänsterpartiets viktigaste frågor för dagen. Han passade på att lansera en ny profilfråga vid sidan om vinst i välfärden. Vänsterpartiet kommer inför valet profilera sig hårt som försvarare och utvecklare av svensk arbetsrätt, fast anställning med kollektivavtal ska vara norm på arbetsmarknaden. Båda dessa krav är populära i väljarkåren och kan Vänsterpartiet bara nå ut till väljarna ska det kunna göra ett betydligt bättre val än nuvarande opinionssiffror mellan fem och sex procent. Rapporten Lön för mödan från fackföreningstankesmedjan 6F visar att svenskar ur alla samhällsklasser är övervägande negativa till framväxten av en otrygg låglönemarknad och det som forskarna kallar prekariat, ”en ny arbetande klass för vilka lönerna är mycket låga, anställningarna osäkra, villkoren otrygga och arbetstiderna udda och orimliga”. Där finns alltså röster att hämta men det kommer att bli ett maratonlopp fram till valdagen där genomarbetade förslag och ett skickligt utåtriktat arbete krävs för framgång.

Men när Jonas Sjöstedt i sitt tal talar om Fredrik Reinfeldt som regeringstrött och en regering utan initiativ är det som bäst en sanning med modifikation. Dagen innan Jonas Sjöstedt höll statsminister Fredrik Reinfeldt ett oroande offensivt och roligt tal i Vaxholm, utanför Stockholm. Allt sedan Almedalen har en tidigare trött regering tagit medvetna steg mot att trappa upp reformtakten ju närmare valdagen kommer. Och när nu Fredrik Reinfeldt också börjar prata om statliga pengar till utbyggnad av Stockholms tunnelbana får Stefan Löfven passa sig så att Socialdemokraterna inte ännu en gång blir triangulerat av Moderaterna.
När Moderaterna nu också börjar förespråka investeringar i infrastrukturen för att lösa krisen har ju Socialdemokraterna i nuvarande läge inte mycket att sätta emot. Någon politik utöver sådana satsningar, som skiljer sig från regeringens, har de knappt. Och den nya taktiken att sätta spelplanen för Miljöpartiet vad gäller Förbifart Stockholm redan innan förhandlingarna börjat är minst sagt våghalsig. Socialdemokraterna gör bäst i att konstatera att när smekmånaden för en ny partiledare är över måste man fylla på med en egen konkret och tydlig politik. Den sanningen gäller inte bara för andra partier.

När Fredrik Reinfeldt skrytsamt går på om ”en stark tillväxtkorridor” i norra Europa från Tyskland och uppåt har han en fördel gentemot en opposition som i grunden inte ifrågasätter de bärande delarna av de senaste årens politik men heller inte har genomfört den. Mot Reinfeldts skönmålning måste oppositionen ställa verklighetens Sverige: ett kallt, ineffektivt och ojämlikt samhälle med ständigt växande klyftor mellan fattig och rik. Förhoppningsvis kommer det tydlig socialdemokratisk politik redan i Stefan Löfvens sommartal i Stockholm på söndag. Om han fortsätter att leka ”Följa John” kommer han att få se vem som är bäst på den leken, och bli besviken i september 2014.

Fotnot. 6F:s intressanta rapport om svenskars
inställning till låglönemarknader presenterades
i Almedalen i somras och kan läsas på internet:
http://korta.nu/yb8k5