– Den nya regeringen i Mexiko representerar såväl de inhemska som de utländska monopolen. Till skillnad mot den rena högerregeringen Felipe Calderón, har den nye presidenten Enrique Peña Nieto tagit in ledande medlemmar från PRD för att på så sätt neutralisera de sociala och folkliga protesterna. Men motståndet mot den arbetarfientliga politiken växer och Nieto kommer inte att få många lugna stunder.
Det säger Marco Vinicio Dávila till Flamman. Han är generalsekreterare i Förenade fackliga samordningsenheten i Mexiko, en slags facklig oberoende paraplyorganisation som verkar i allians med den breda sociala folkrörelsen i Mexiko.
Presidentvalet i juli i år var som vanligt kantat med beskyllningar om valfusk mot den vinnande kandidaten, som denna gång representerade Institutionella revolutionära partiet, PRI.
– PRI är idag liktydigt med korruption, paramilitärer och stöd från den extremt rika borgarklassen där världens rikaste man, Carlos Slim, utgjorde ett nära avgörande massmedialt stöd till Nieto i valkampanjen som numera avgörs i televisionen, säger fackledaren.

”Jag är 132”

Ungdomsrörelsen ”YoSoy 132”, Jag är 132, var kanske en tuffare opposition än den i dag sjangserade Andres Manuel Lopez Obrador från den etablerade vänstern i PRD. Obrador förlorade även presidentvalet 2006 mot Felipe Calderón, även det kantat av valfusk.
– Den avgående presidenten Felipe Calderón genomförde en bred offensiv mot arbetarklassens historiska erövringar, reviderade och försämrade en rad arbetsmarknadslagar och tog sikte på att slå sönder en rad statliga och offentliga företag genom att splittra arbetarnas försvarsorganisation för att i nästa steg privatisera dessa företag.

PRD-ministrar

I den nya regeringen, som Dávila menar vara mer en koalitionsregering än en ren PRI-regering, ingår, till exempel, på socialministerieposten Rosario Robles Berlanga, en ledande medlem i PRD, Lopez Obradors förlorande parti.
– Tanken är att neutralisera alla sociala protester. Men det är dömt att misslyckas för överallt i landet med sina 105 miljoner invånare sjuder det av folkligt motstånd mot den nyliberala politiken. I fronten finns bönder, arbetare, indianfolk, studenter och folk i allmänhet, till och med från PRI:s egna led på basnivå, därför tar han in representanter från PRD i regeringen, understryker Dávila.
När Mexikos nye president tillträdde på sin post den 1 december, spärrade tusentals soldater av platsen för att undvika massprotesterna.
– Manifestationen var full av polisinfiltratörer och nu försöker staten skapa en förbindelse mellan våldsamheterna med målet att kriminalisera alla sociala och folkliga protester. Trots att vi är en organisation som förespråkar fredliga protester, anklagas flera av våra kamrater för att ha stört ordningen. Det är liknande anklagelser som PRI-regeringen förde fram 1968 mot studenterna och som orsakade ett blodbad, säger Javier Bautista, från YoSoy132.
PRI-regeringens historiska utrikespolitik har varit öppenhet mot Latinamerika och formella förbindelser till USA. Mexiko är dock bundet till handelstraktatet Plan Merida som binder samman USA med Mexiko och Centralamerika. Calderóns ”Krig mot narkotikakartellerna” löste ingenting, menar Marco Dávila, det bara militariserade det mexikanska samhället och orsakade 100 000 dödsoffer.
– Idag är knarkkartellerna starkare än någonsin och har förgreningar i hela den mexikanska samhällskroppen, såväl inom de väpnade styrkorna, polisen som inom den politiska eliten. USA drar nytta av det för att lägga under sig Mexiko. Men vi fortsätter göra motstånd.