Högern är den nya vänstern. Nej, jag syftar inte på Moderaternas språkväxling utan på kulturpolitiken. På hur högern har anammat vänsterns fyrkantiga kultursyn från främre 1900-talet. Då skulle kulturen vara en spjutspets i den socialistiska kampen och därmed reducerades människan till en kampmaskin utan känsloliv eller intellekt.

I det samhälle som dagens höger vill hamra fram är kultur funktion, inte behov. Kulturen är tillväxtgenerator. Punkt. Vi ska äta, sova, jobba, konsumera, dö. Och kulturen som konsumeras ska vara självfinansierad, annars måste den också dö.
Det är en fattig, förminskande och instrumentell människo- och samhällssyn som råder. Behovet av en politik för kulturell mångfald, bortom kommersiella lagar och politisk innehållsstyrning, är med andra ord stort. Det behövs visioner, strategier, tankesmedjor, organisering och politiker som lyssnar på kulturutövarna. Samt debatt.

Den sociala rörligheten minskar i Sverige. I ett historiskt rikt land. Det är ovärdigt. Kulturen – inte minst tillgången till och rätten att medverka i – är en viktig arena i kampen för jämlikhet och jämställdhet.
Från och med det här numret av Flamman tar jag över som kulturredaktör. Det kommer att märkas på en rad olika sätt. Flamman Kultur ska förändra.