– Det är förvånande att man inte relaterar till den forskning som finns.

Tapio Salonen är professor i socialt arbete. Han har bland annat skrivit forskningsrapporter åt Rädda Barnen om barnfattigdom. Han är kritisk till Uppdrag Gransknings uppmärksammade program om att hjälporganisationer som Rädda Barnen, Bris och Majblomman har överdrivit siffror om barnfattigdom. Bland annat konstateras i programmet att man inte lyckats hitta några fattiga barn i Sverige. Tapio Salonen menar att man blandat ihop forskning med enskilda reklamkampanjer från hjälporganisationerna.

– Det blev inte bättre av att Janne Josefsson hade en egenpåhittad version av fattigdomsbegreppet om att barn fryser och svälter och gick ut för att hitta dem.

Olika mått

Det finns olika mått inom forskningen för att mäta fattigdom. Det finns få barn som fryser och svälter i Sverige. Men fattigdom är komplext och kan se ut på olika sätt.

Tapio Salonen menar att man också måste se på ekonomisk utsatthet ur ett fördelningsperspektiv. Samtidigt som det finns familjer som lever på inkomster precis på, eller under vad som beräknas räcka till en skälig levnadsstandard, har andra grupper dragit ifrån. Hushåll med tredubbla inkomster av vad som skulle räcka till en skälig levnadsstandard i Sverige har ökat kraftigt de senaste 20 åren.

I Uppdrag Granskning nämns att barn inte är fattiga men att det till exempel finns många familjer som saknar dator.

Men om alla i klassen utom en har dator hemma, är det inte en kunskapsklyfta?

– Det är det absolut! Ett fattigdomsbegrepp som inte följer sin tid är ointressant. Vi kan inte använda samma mått i dag som på 1950-talet, då fanns inte datorer eller internet.  

Anne-Li Lehnberg

En längre artikel om barnfattigdom kommer i nästa veckas papperstidning.