Förra veckan presenterade Jordbruksverket en forskningsrapport där de redogör för köttkonsumtionens konsekvenser. Forskarna tar upp att den svenska totalkonsumtionen av kött ökat med 33 procent de senaste trettio åren och att varje svensk i genomsnitt äter 85 kilo kött per år. En av de åtgärder som diskuteras är en särskild beskattning av koldioxidutsläpp inom jordbruk.  
En utgångspunkt i rapporten var att en sådan beskattning skulle vara förankrad i EU. I annat fall är risken uppenbar att skatten skulle leda till att en ännu större andel kött importeras från länder där utsläppen är ännu större och transportutsläppen bli ännu högre. Forskarna förtydligade i SvD Brännpunkt att de inte förespråkar en minskad produktion av kött i Sverige, utan en minskad import.
Media hakade snabbt på, även Flamman, och skrev att Jordbruksverket föreslagit en köttskatt. I debatten höjdes många röster mot en köttskatt. Annie Lööf skrev på twitter att ”köttskatt är ingen lösning, viktigare då att vi väljer kött från glada kossor som betar gräs”. Moderaternas tidigare partisekreterare Sofia Arkelsten skrev att ”köttskatten är alltså tillbaka. Likt en zombie som vägrar dö”.
Vänstern och Miljöpartiet visade större nyfikenhet för frågan. Jens Holm, V:s talesperson i miljöfrågor säger till Flamman att:
– Jag har länge varit en anhängare av att man ska utreda en skatt på kött eller en differentierad moms – min tanke har hela tiden varit att intäkterna ska gå till att stimulera vegetarisk mat.
– Alla är överens om att vi ska minska köttkonsumtionen för miljön och klimatets skull, säger han om partiets hållning.

Drabbar dem som har småskalig produktion

Vänsterpartiet skrev 2010 en motion, undertecknad av bland annat Jens Holm och Jonas Sjöstedt, om olika åtgärder för att minska köttkonsumtionen. I motionen nämner man att ekonomiska styrmedel kan vara ett effektivt sätt att minska utsläppen från jordbrukssektorn och man föreslår att en utredning kring detta tillsätts.
Kristofer Franzen är vänsterpartist och grisbonde. Han är också positiv men betonar att det hela beror på hur en sådan skatt utformas. Bland annat måste man titta långt tillbaka i produktionskedjan, om det är importerat foder eller bete på ängar.
– Risken med regler som generaliserar är att det som vanligt drabbar dem som har småskalig produktion.
Men samtidigt är Vänsterpartiets officiella hållning att man motsätter sig en särskild beskattning av kött. I ett internt meddelande till distrikten och ledande personer skriver man att: ”Vänsterpartiet är inte för en köttskatt.”
De ekonomiska styrmedel för att minska köttkonsumtionen som tas upp går i stället ut på att slopa subventioner till köttindustrin och att lyfta fram vegetariska alternativ. Meddelandet avslutas med att: ”Vi värnar ett enhetligt skattesystem och menar därför att införande av differentierade skattesatser eller momsregler är fel väg att gå.”
– Efter det här meddelandet förstår jag inte riktigt vad partiet tycker men jag hoppas att vi kan reda ut det internt – jag följer självklart partiet, säger Jens Holm.
På frågan om vilka styrmedel man står bakom hänvisar Vänsterpartiets kommunikationschef Ted Bergdahl till den motion som lämnades över 2010.  
– Som det står i motionen vill vi slopa EU:s stöd till kött- och mejeriindustrin.