Ecuadors president kommer fortsätta heta Rafael Correa efter valet på söndag. En kraftig satsning på de fattiga och sociala och ekonomiska reformer utan historisk jämförelse i Ecuadors historia, har bäddat för denna valseger. Det menar Alexis Ponce, ecuadoriansk politisk analytiker.
Ponce har ett förflutet som ordförande för Ecuadors Permanenta Kommission för Mänskliga Rättigheter bakom sig. Han var också rådgivare när Ecuador utarbetade sin nya författning 2008.
– Alla utgår ifrån att Rafael Correa kommer att vara Ecuadors president också efter den 17 februari, förmodligen redan i första valomgången. Men Medborgarrevolutionen möter starka fiender. Extremhögern och USA använder varken demokratiska eller fredliga metoder i sin kamp för att bryta ned revolutionen.
Statskuppförsök och CIA
– De stora sociala och ekonomiska framgångar som regeringen har haft möts av motstånd från extremhögern och vad jag kallar för kuppmedierna. Men också från delar av ultravänstern, Pachakutik [organiserar ursprungsbefolkningen] och vissa NGO:s har lierat sig med högeroppositionen. Motståndet mot Correa kulminerande i statskuppförsöket den 30 september 2011 då polisstyrkor gjorde uppror. Men ett jättelikt folkligt försvar samt stödet från strategiska delar av armén räddade medborgarrevolutionen, menar Ponce.
Den 22 oktober förra året skrev Craig Murray, före detta brittisk ambassadör i Uzbekistan, en artikel som han rubricerade ”CIA söker störta Correa”. Den förre diplomaten säger att Vita Huset hade förhoppningar om att Chavez skulle förlora presidentvalet i Venezuela den 7 oktober förra året. Men när förhoppningarna grusades valde CIA att tredubbla anslagen för att underminera Rafael Correas regering. Målet är att ersätta honom med en USA-vänlig representant.
– Det existerar en avgrundslik klyfta i alla opinionsundersökningar där Correa har ett försprång på 20 – 30 procent till närmaste kandidat. Det ökar desperationen hos oppositionen och CIA.
Social och ekonomisk revolution
Correa uppvisar ekonomiska och sociala framgångar i form av ekonomisk utveckling, stora satsningar på att eliminera analfabetismen och en allmän breddning och investering på hela utbildningssektorn.
Budgeten för såväl allmän som privat utbildning har fördubblats i förhållande till BNP. Fördubblade krediter till enskilda som vill bygga eller reparera sin bostad har förbättrat bostadssituationen enormt. Fattigdomen har minskat från 36 till 28,6 procent, i städerna minskade den från 25,5 till 17,4 procent. Regeringen Correa har genomfört stora investeringar på miljöområdet och vägrar underteckna frihandelsavtal med såväl USA som EU. Correa hävdar att den urholkar den nationella suveräniteten och klavbinder den ecuadorianska ekonomin till de transnationella företagen och de internationella finansinstituten.
Motsatsen till IMF
Som kronan på verket har Correa, som är utbildad ekonom, gjort tvärtom emot vad Internationella Valutafonden har recepterat; nej till privatiseringar och i stället satsat mer på de offentliga institutionerna, ökat handels- och ekonomiskt utbyte med ALBA-gruppens medlemsländer, samt förstärkt det för Ecuador strategiska statliga oljebolaget. Han har även gått i spetsen för en egen valuta mellan ALBA-länderna, Sucre, som ersätter dollarn som affärsvaluta mellan företag och stater.
Den kapitalistiska krisen som blev ett faktum i september 2008 i USA drabbade inte Ecuador lika hårt.
– Den nyliberala modellen har under Correas sju år som president besegrats. Vad vi i dag åser är en ny typ av stat som har vuxit fram. Men det är ett faktum som den gamla utlevade oligarkin eller den ortodoxa vänstern och delar av den sociala rörelsen som Pachakutik, till exempel, inte begriper. Men folket begriper det och det kommer att märkas den 17 februari, summerar Alexis Ponce.
– Utan tvekan kommer Rafael Correas valseger på söndag att besvaras av en öppen och brutal destabilisering från Imperiets sida. Därför är det, som presidenten säger, viktigt att Alianza Pais också får majoritet i Nationalförsamlingen. Då kan den konsolidera Medborgarevolutionens framgångar och undvika att de ”mjuka” statskupperna i Honduras och Paraguay upprepas.
