Ännu idag är den internationella solidariteten en viktig ledande princip i dess utrikespolitik. Kuba förblir en viktig partner i Latinamerikas utveckling, inte minst för de länder som styrs av vänsterregeringar. I januari blev Raúl Castro ordförande i Celac, en regional organisation där till skillnad från OAS, USA inte är medlem.
Men, som vi har försökt visa, brottas den kubanska staten nu med effekterna av sitt eget maktmonopol. I reformpolitikens styrdokument är planekonomin ännu överordnad och staten har inte beslutat överge sin detaljstyrning av samhället. Allt pekar dock på att detta kommer att ändras, frågan är bara hur lång tid det tar och hur långt det kommer att gå.

Dynamisk utveckling

Men att Kuba idag befinner sig i en dynamisk utveckling tycks inte riktigt ha nått Sverige. Sverige har, liksom USA, målat in sig i ett hörn. Den tunga symboliken i ord som ”kommunism” och ”diktatur” blockerar vår politiska debatt om Kuba på ett sätt som varken gäller Kina eller Vietnam.
Att Kuba öppnat för katolska kyrkans ideologiska inflytande, släppt alla de som fängslades 2003 och lagstiftat om större frihet för kubaner att resa är steg i en liberalisering som ännu inte påverkat debatten.
I Havanna träffar vi Elisabeth Eklund, nytillträdd svensk ambassadör. Efter tre veckor i landet anser hon sig välinformerad. I övrigt blir svaren de väntade.  
– Vi följer riksdagens beslut, vi har varken biståndsavtal, politiska eller handelsavtal.
Vi berättar om Norges mer positiva inställning och ett vetenskapligt samarbete som finansieras av norska UD.
– Olja, gas, blir svaret.
Norsk politik bestäms alltså av norska företag som konkurrerar om utvinning av landets naturresurser. Hade den svenska politiken blivit mer positiv om Lundin Oil gått in?

Oppositionen

Socialdemokraternas motion om Kuba från 2007/08 tycks ännu vara vägledande. Motionen diskuterar främst det politiska förtrycket, och kontakter med ”de demokratiska krafterna” är det enda partiet vill acceptera. Vänsterpartiet har sedan sin riksdagsmotion 2009/10 inte diskuterat Kuba. Vad säger då Jonas Sjöstedt idag?  ”Det är mycket enkelt; Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar. …/ /… Det är min åsikt, och det är Vänsterpartiets åsikt.” En åsikt som alltså inte har omprövats i takt med förändringarna i Kuba.
Vi menar att Sverige behöver ett öppnare utbyte med Kuba, inte minst genom vetenskapliga och kulturella utbyten i båda riktningarna. Våra historiska erfarenheter av det svenska välfärdssystemet och våra kunskaper om utvecklingen i andra länder jorden runt kan ge inspiration till ett Kuba i förändring. Själva har vi mycket att lära av det socialistiska Kubas framgångar i kampen mot aids och droger, liksom av att försöka förstå frånvaron av det ohyggliga våld som härjar inte minst i det USA där människors demokratiska friheter är så mycket större.