De två partier som nu öppet slåss om de konservativa väljarna 2014, KD och SD, startade årets Almedalsvecka. De ackompanjerades av ett nazistparti, Svenskarnas parti, som ordnade torgmöten. Göran Hägglund är en skicklig talare men har en hopplös situation. Han ska tillfredsställa både sina konservativa kärnväljare och locka till sig nya väljare från mitten. För att kunna göra det behöver han lyfta fram de framgångar som Kristdemokraterna har haft i sina frågor, sjukvården, välfärden och socialpolitiken, under Alliansregeringen. Med en verklighet där människor dör i onödan i väntan på vård och där till och med de egna väljarna är emot honom i frågor som vinst i välfärden är det minst sagt svårt. Men de som menar att hans ställning är hotad som ordförande talar mot bättre vetande, han är och förblir bättre än sitt parti och ett partiledarskifte skulle ge respass ur riksdagen ögonaböj. Det vet också hans interna motståndare.

I talet satsade Göran Hägglund på sin nya – lite valhänta – EU-kritik och försvarsfrågan, där han ”förutsättningslöst” vill utreda Nato-medlemskap. Nu kan alltså två av fyra allianspartier sägas vilja bereda mark för en svensk Nato-ansökan. Han fortsatte med att vilja ha ett femte jobbskatteavdrag, för att ”ju mer pengar folk får behålla i plånboken desto bättre”, som han sade i intervjun efteråt. Han diskuterade barns psykiska utsatthet, en fråga som han själv styr över, och kastade lite hastigt in en ”klassikerlista” som medel mot Sverigedemokraternas framgångar, lite oklart varför. På alla upptänkliga vis försökte han skrämmas med Sjöstedt-spöket i en rödgrön regering, bland annat försökte att han klistra fast Vänsterpartiet vid kravallerna i Husby, eftersom en talesperson (som han inte nämnde vid namn) för ”Alby är inte till salu” befann sig i en vänsterpartilokal när hen sagt något på radion om Husby som Göran Hägglund tyckte var betänkligt. Han hävdade att alliansregeringen kan tackas för att Sverige har ”minst inkomstspridning i världen” och sade blankt nej till kvoterad föräldraförsäkring och kvoterande bolagsstyrelser. Äganderätten gör att ingen ska få påverka andras företag, som han uttryckte det. Utspelet blev att förskolegrupperna ska bli mindre och att föräldrar till en del ska få betala detta själva med högre maxtaxa.

Sverigedemokraterna satsade i år på att lyfta fram rätten till heltid för alla i offentlig sektor, där många kvinnor bara får arbeta deltid. Förslaget presenterades på en presskonferens av nästan uteslutande män i 30-40 årsåldern. Jimmie Åkesson säger öppet att Sverigedemokraterna måste bli bättre på att nå kvinnor och att ”vänsterfeministerna” i Sverige, istället för viktiga frågor som rätt till heltid, satsar på ”normupplösning” och kvoterade bolagsstyrelser. ”Hur förändrar det dessa kvinnors vardag?”, frågade han både på presskonferensen och i talet.
I talet riktade sig Åkesson huvudsakligen mot Miljöpartiet och Kristdemokraterna, MP som uttalad fiende, och KD som det parti där SD uppenbarligen vill hämta fler väljare framöver.
När han svepande uppmanade till kamp ”mot vänsterfeminism, internationalism, självförakt och förstörande splittringspolitik” var det en så tydlig blinkning åt det traditionella fascistiska språkbruket att man måste anta att det var medvetet. Annars ställde han i vanlig ordning svenska pensionärer mot flyktingar och kallade dagen när vård till papperslösa började garanteras en ”skammens dag”. Han menade att pengarna istället för att tas från bistånd och ges till flyktingmottagande tvärtom borde tas från flyktingar och ges till bistånd. Förutom att växa bland värdekonservativa väljare vill SD växa än mer bland LO-medlemmar, där de än så länge bara växt ordenligt bland män. En utmaning både åt höger och vänster med andra ord.