Det började på morgonen med en Expressen/Demoskops undersökning som gav partiet 7,8 procent, en uppgång med 1,4 procent. Det är en av många positiva oinionsundersökningar de senaste månaderna. Utspelet för dagen – att ändra grundlagen för att göra det svårare att sälja ut allmän egendom – fick bättre fart än bland annat undertecknad trodde på förhand. Det som från början såg ut som ett lite tråkigt förslag lockade till debatter, fick furiöst motangrepp från Annie Lööf (som kallade Sjöstedt för ”ägartaliban”) och fick både Magdalena Andersson (S) och Per Bolund (MP) att bli försiktigt positiva. Många journalister verkade nästan osäkra på hur de skulle angripa den tekniska lösningen och Jonas Sjöstedt svarade tydligt på alla frågor han fick om saken. Med exempel från de svindlande vinster de läkare i Stockholm tog ut som fick vårdcentralen Serafen nästan till skänks, de privatiserade Apoteken som köptes in för underpris och såldes dyrt och den senaste tidens stora debatt om utförsäljningen av hyresrätter i Alby blev det svårt för någon att invända att det inte skett skandalösa privatiseringar i Sverige under Alliansregeringen. Till och med Moderaterna i Stockholm erkänner nu att det hela har gått fel.

Under dagen deltog partiledaren bland annat i raka utfrågningar med Aftonbladets och Expressens webb-tv och en utrikespolitisk utfrågning med bland andra Sida som arrangörer. Där diskuteras dock mest Sveriges roll i världen i bistånd, klimatsatsningar och välfärdsfrågor. Mammas gata för Sjöstedt med andra ord. Han slapp helt svåra frågor som till exempel partiets stöd till Libyenkriget, utvecklingen i inbördeskrigets Syrien eller statskuppen i Egypten. Vänsterpartiets politik verkade också överensstämma med arrangörerna på nästan varenda punkt och det blev därmed tid över, eftersom moderatorn inte behövde ta till några kritiska följdfrågor.

I utfrågningarna med kvällstidningarna handlade mycket av frågorna om partiets motstånd mot vinster i välfärden (”hur ska ni få mer sossarna på det här?”) och regeringsfrågan (”du ställer ultimatum men ingen vill väl ändå sitta i regering med dig?”). Där gav Sjöstedt så tydliga besked man kan förvänta sig i dagsläget. Vänsterpartiet vill gå till val på eget program men önskar delta i en rödgrön regering. De kommer inte att sätta sig i en regering ”som fortsätter privatiseringspolitiken” och den viktigaste frågan att få gehör för i en rödgrön regering är vinsterna i välfärden. Dessutom, och det här borde uppmärksammas av fler, sade han att ”om vi inte sitter i regering är vi i opposition”. Det innebär kanske inte att Vänsterpartiet på förhand fäller en sådan regering men åtminstone att en minoritetsregering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle få det svårt att regera. Dessutom har Vänsterpartiet fått ett trumfkort när de svarar på Stefan Löfvens uteblivna inbjudan med att säga sig vara det ”enda rödgröna partiet” och att en röst på Vänsterpartiet garanterar att inget borgerligt parti kommer in i regeringen. Sjöstedt gjorde klart att Vänsterpartiet aldrig kommer att rösta för en regering som innehåller Allianspartier. Socialdemokraternas mer eller mindre öppna flirt med Folkpartiet kan komma att bli kostsam bland väljare till vänster.

Efter en regnig morgon bröt solen fram på eftermiddagen och lagom till partiledarens tal på kvällen hade det blivit en lika fin, tempererad sommarkväll som de andra partierna hade fått dittills. Efter en större satsning på förakter än de andra partierna, bland annat musikinslag med Behrang Miri och Dror Feiler, inledde Sjöstedt med en stark skildring av hur hans femåriga tvillingpar, Greta och Tor, kommer att få olika förutsättningar i livet bara på grund av att de är en tjej och en kille. Med statistik om löner och risk för sexualiserat våld visade han på ett starkt sätt hur strukturer kan påverka enskildas liv. Sin vana trogen ägnade han också klimatfrågan, ”inte en politisk fråga som alla andra utan en fråga om vår överlevnad”, stort utrymme för att sedan gå över till huvudnumret – vinster i välfärden.

Det är nu en fråga som partiet står och faller med. För ett parti som länge inte förknippades med någon särskild fråga är det naturligtvis en stor vinst att så nu inte längre är fallet. Den senaste tidens opinionsökning (som inte längre är så liten, som lägst efter valet 2010 var Vänsterpartiet nere på hälften av dagens siffror, det vill säga 3,6 procent) kommer naturligtvis från medvinden i opinionen i denna fråga. Därför är det obegripligt att en del tyckare i Almedalen fortfarande står och varnar Jonas Sjöstedt för att vinster i välfärden är en fråga som väljarna inte bryr sig om och att Vänsterpartiet riskerar att blir ett enfrågeparti.

Politikutveckling i andra frågor sker också lite i bakgrunden. En helt ny försvarspolitik togs på senaste partistyrelsemötet och skolfrågan genomgår för närvarande stora förändringar i fokus och attityd. När de stora, viktiga partiledardebatterna i valet 2014 blir av kommer Jonas Sjöstedt ha både ett batteri nya argument i gamla frågor och ett taktiskt läge att dra röster från en S-MP-konstellation som sneglar mot mitten. Sämre utgångsläge kan man ha och det var också idel glada miner bland de tidigare år ofta plågade vänsterpartifunktionärerna.