– Se med egna ögon. Här bygger de Fästning
Europa.
Abdelkader Mohamed Ali pekade på de flera meter höga dubbla stängslen med taggtråd. Lite längre bort fanns ett vakttorn med uniformerade män. Vi befann oss vid Melillas sandiga gräns till Marocko.
Melilla är en spansk enklav på det marockanska fastlandet i Nordafrika.  En 12 kvadratkilometer rest av det upplösta kolonialväldet. Melilla tillhör alltså fortfarande Spanien och är en del av Europeiska unionen. För många flyktingar från Afrika var den spanska enklaven en möjlighet att nå EU utan att tvingas passera det farliga medelhavet.
Det är femton år sedan jag var i Melilla och hälsade på min vän Abdelkader. Han är spansk medborgare, men också berber och muslim med hjärtat till vänster. På den tiden var han dessutom EU-parlamentariker för den spanska förenade vänstern. Och mycket engagerad i frågan om Fästning Europa.
Abdelkader beskrev den elektroniska övervakningen som skulle installeras runt hela Melilla.
– I framtiden kommer det att bli nästan omöjligt för flyktingar att ta sig in i Melilla. Men om EU tror att det kommer att stoppa alla de människor som flyr från stor nöd och förtryck i Afrika så tror de fel.
– Kanske flyktingar inte kan ta sig in i Melilla längre. Men vi kommer att få se ännu fler bräckliga båtar lämna Nordafrikas kuster med sikte på Europa. Och vi kommer tyvärr att få se tusentals afrikaner drunkna i medelhavets vågor.

Jag tänker på Abdelkaders nu femton år gamla förutsägelse. Tyvärr har han fått rätt. EU har fortsatt bygga en alltmer sluten Fästning Europa. Med stängsel, elektronik och väpnade vakter. Men det stoppar inte flyktingarna från att försöka nå Europa under stora risktaganden. Ingen flyr på det sättet utan verkligt allvarliga orsaker. Och många får betala det högsta priset. Sedan 1993 har minst 16 000 flyktingar drunknat.
På EU-parlamentets session nu i juni antogs nya asylregler för unionen. EU:s egen propaganda talar om flyktingars mänskliga rättigheter. I verkligheten är den nya lagstiftningen den juridiska delen av Fästning Europas allt högre murar.
Särskilt allvarligt är att den så kallade suspenderingsklausulen tas bort. Den gav enskilda medlemsländer rätt att vägra sända tillbaka flyktingar till det första EU-land de kommit till, om det landet inte kunde anses upprätthålla en säker asylprocess. Man kan fortfarande göra enskilda prövningar, men inte generella undantag.  Men då enskilda prövningar är kostsamma kommer konsekvensen bli att människor sänds direkt tillbaka till länder med omänsklig behandling av asylsökande. 

Dessutom beslutade EU-parlamentet att i praktiken kriminalisera alla asylsökande. Sedan tidigare finns beslut om obligatoriska fingeravtryck för att lösa frågor kring själva asylansökan. Nu ska alla fingeravtryck sparas i tre år efter att asylansökan har godkänts!  Alla polismyndigheter ska ha full tillgång till arkivet. Enligt EU är således alla som fått asyl presumtiva kriminella. Det är en grov förolämpning och en skarp inskränkning av människors rätt till integritet. Och vad händer med arkivet om extrema högerpartier vinner val i olika EU-länder?
Både Amnesty och Röda Korset riktade mycket hård kritik mot lagstiftningen. Men det var bara vänstern och de gröna i EU-parlamentet som röstade emot.
EU:s ledare talar ofta som om de är världsmästare i mänskliga rättigheter. Men, som Abdelkader sa till mig för femton år sedan, så handlar mänskliga rättigheter inte om ord – utan om konkret handling.
Med den analysmetoden så blir EU faktiskt världsmästare.
Men inte i mänskliga rättigheter. Utan i hyckleri.