den våren
kallade de till ombildningsmöte
ett första steg mot bostadslöshet viskade du
innan din hand slog ut i min
ville ta det ögonblicket
glasa in det
bygga ut det
med tystnaden mellan orden
innan viskningarna blev till rop

någon annans namn på dörren
alltid någon annans namn
någon annans post
någon annans köksbord och
någon annans hem

staden lärde oss snabbt
att sänka blicken i trappuppgångarna
öva bort våra namn i
tysta samtal med oss själv

så blev detta vår tids generationsroman;
desperata inbjudningar om ännu en flytt

konsulten var Stockholm
var breven som dödsdomar på hallmattan
”En ombildning betyder att ni får större frihet
att själva bestämma över ert boende”
orden vi gömde undan
längst ner i pappersåtervinningen
”Kontakta oss gärna för en
förutsättningslös diskussion”

de breven var Stockholm
var låsta portar och bostadsrätter
stängda bostadsförmedlingar
nyöppnade bostadsbutiker

sökte lägenheter på ren djävulskap
köplats 619
den kön var Stockholm
var riksdagsbostäder och broarna
som sträckte sig mellan klasserna

dagar du drog bort täcket från sängen
vek ihop dina kläder
plockade ner fotona från kylskåpet

våra bråk på 21 kvadrat var Stockholm
den trasiga kökskranen var Stockholm
var du som ville packa dina väskor
ta en paus
gå hem

hem
blev aldrig Stockholm