Nyligen kunde man läsa i Flamman om hur ett gäng framstående vänsterpartister motsätter sig partistyrelsens planer på att avskaffa kravet om en höjd koldioxidskatt. Uppropet är välkommet och sätter press på partiet att leva upp till sina klimatambitioner som man stoltserar med. Dock är koldioxidskatten diskutabel när det gäller hur framgångsrik den är som klimatpolitiskt instrument, särskilt med tanke på att Sveriges och Europas utsläpp fortfarande är höga internationellt sett.
Problemet med en koldioxidskatt är att den är platt, vilket innebär att den drabbar alla vid en höjning eller sänkning. Precis som med alla avgifter och platta skatter slår den mot låginkomsttagare som drabbas hårdare ekonomiskt när priset på fossil energi stiger. Det blir med andra ord svårt att få det folkliga stöd som krävs för att en sådan skatt ska bli kvar utan att det blir stort missnöje kring den när stora prishöjningar blir aktuella för att fasa ut de fossila drivmedlen. Det andra skälet är att koldioxidskatten inte är tillräckligt effektiv för att snabbt minska utsläppen inom en viss tidsram för att få klimatet under kontroll. Hur ska en kolskatt hinna nolla utsläppen (eller åtminstone större delen av dem) inom tio-tjugo år för att inte klimatförändringarna ska löpa amok bortom all räddning?
Istället för enbart en höjning av koldioxidskatten bör partistyrelsen driva kravet om koldioxidransonering som är ett mer rättvist, radikalt och progressivt sätt att minska utsläppen och lösa klimatfrågan. Med en sådan reform skulle utsläppsbördan fördelas jämlikt för varje individ och slå mot dem (läs: höginkomsttagare) som har en utsläppskrävande livsstil (många flygresor, stora fastigheter, bensintörstiga bilar, hög köttkonsumtion etcetera). Utsläppsgränsen för varje ranson sänks successivt årligen till en nivå som planeten klarar av. Detta skulle innebära en massiv mobilisering för att ställa om Sverige i en hållbar riktning där en liten minoritet drar det största lasset istället för tvärtom.
Koldioxidskatt i all ära men varför inte satsa på ett bättre alternativ med ett ransoneringssystem i spetsen? Vågar V-styrelsen ställa sig bakom detta och driva kravet aktivt?