I debatten mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt nyligen slank en kommentar från statsministern obemärkt förbi. Reinfeldt värjde sig mot beskrivningen om att regeringen är ansvarig för de sjunkande resultaten i skolan. ”Vi har haft en skola med sjunkande resultat i 20 år” sa han, i ett försök att göra Socialdemokraterna medskyldiga.
Han har dessutom rätt i sak. Resultaten har sjunkit drastiskt de senaste decennierna. Vän av ordning undrar däremot om det inte är dags att ställa följdfrågan: ”Vad var det då som hände för 20 år sedan som gjorde att problemen startade?”
90-talet var tiden för åtminstone tre stora händelser som omdanade den svenska skolan. Förutom kommunaliseringen där staten upphörde att garantera en jämbördig skola i hela landet, drabbades skolväsendet av drakoniska nedskärningar i 90-talskrisens spår. År 1992 inrättade dessutom regeringen Bildt möjligheten för friskolor att starta upp med offentlig finansiering i form av skolpengen.
Det borde ringa en varningsklocka, förutsatt att statsministern inte tror att stora förändringar i kunskapsnivå sker av en slump. En rimlig analys av de senaste 20 åren bör innehålla förslag på politiska initiativ för fler lärare och för ett avskaffande av vinsterna i skolan. Kanske är det även dags att se ett förstatligande som ett alternativ.
I stället har vi en regering som gör tidiga betyg till huvudnumret. Som om en skoltrött 16-åring plötsligt drabbas av brinnande läslust bara för att det står E istället för G på det återlämnade matteprovet.