För nästan ett år sedan blev det känt att skatteverket plötsligt beslutat att godkänna avdrag för inhyrning av bartender till privata fester. En ytterligare absurd omfördelning av skattemedel för att medfinansiera rika människors lyxkonsumtion. Men vad händer om vi också synar konsekvenserna av Rut-bidraget ur ett barnperspektiv?
När jag drar fram med dammsugaren brukar vår treårige son hjälpa till. Han blir ledsen om han inte snabbt ges ett ansvar och blir delaktig i städningen. Jag undrar vilka signaler jag hade förmedlat till honom om jag i stället sagt att pappa inte har tid och lust att städa? Att vi betalar en städerska som kommer tisdag och fredag?

Bidrag för hushållsnära tjänster (Rut) har förespråkats som en frälsare för att kunna lösa problemen med det så kallade livspusslet. Man kan idag få skattesubventionerad hemhjälp för nästan allt som hör till livets nödvändiga sysslor som till exempel att städa, tvätta, laga mat, passa barn och läxläsning.
Rut-bidraget används huvudsakligen av höginkomsttagare och blir därmed en form av omvänd fördelningspolitik som kostar staten drygt två miljarder kronor per år. Detta är illa nog. Vad värre är att Rut-systemet lockar välbeställda föräldrar till att avsäga sig stora delar av sitt föräldraansvar. Vilken typ av värderingar får barnen när de ser att någon annan tar hand om livets nödvändiga sysslor? Jag menar att Rut-bidraget underminerar föräldraskapets huvuduppgift att skapa självständiga och trygga individer.
Regeringen försvarar bidraget med att det motverkar svartarbete. Men det stämmer inte. Forskningen visar snarare på motsatsen. I en rapport från Högskolan Kristianstad konstaterar forskarna att de allra flesta som jobbar med vita hushållsnära tjänster inte tidigare har jobbat svart, utan inom andra branscher. En av slutsatserna är just att Rut-bidraget inte har lyckats göra det svarta arbetet vitt. Den svarta marknaden för hushållstjänster finns kvar parallellt med den nya vita.
Ett annat argument som ofta används i debatten är att det skapar möjlighet för småbarnsföräldrar att få tid över till annat till exempel mer tid för barnen och fritidsaktiviteter. Att det ger mer tid för fritidsaktiviteter när någon annan tar hand om barn och hushåll är lätt att räkna ut, men är det verkligen till detta våra gemensamma skattemedel ska gå till?

Att det handlar om att få mer tid för barnen ifrågasätter jag starkt. Barn behöver lära sig livets alla realiteter. I föräldraansvaret ingår att lära barn att bland annat tvätta och städa för att rusta dem till vuxenlivet. Det är också viktigt att barn ibland tillåts ha tråkigt för att senare i livet lättare kunna hantera motgångar. Om föräldrarna anlitar hjälp till städning, som anses tidsödande och tråkigt, hur kommer då barn att uppleva det när det också anlitas läxhjälp? Jag frågar mig hur barn överhuvudtaget upplever det när föräldrarna inte anser sig ha tid att dela sitt liv med dem under uppväxten?
Att avskaffa Rut är självklart utifrån både ett jämställdhets- och klassperspektiv. Dessutom skulle ett avskaffande gynna barns utveckling till trygga och självständiga individer.