I förra veckan undertecknades den andra punkten av sex i de fredsförhandlingar mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan som just nu förs på Kuba. Parterna kom överens om punkten ”Politiskt deltagande”. Flamman fick en exklusiv intervju med Farc:s förhandlingsledare Ivan Marquez om hans syn på den nya överenskommelsen.
Den första punkten i fredsförhandlingarna behandlade frågan om jorden, en politisk vattendelare under ett sekels kamp för en jordreform. Nu går parterna vidare för att bredda fredsprocessen och demokratisera samhällslivet genom att ge colombianerna rätt att delta och utöva inflytande på samhället. Bara det faktum att de aktuella skrivningar sätts på pränt är ett erkännande av regeringen att den colombianska staten hittills har motarbetat det demokratiska folkliga deltagandet.
De aktuella fredsförhandlingarna mellan gerillan och regeringen är inte de första. Farc-gerillan skrev redan den 28 maj 1984 under ett ”eldupphöravtal” med den dåvarande regeringen Belisario Betancourt. I dess kölvatten bildades den breda vänsteralliansen Union Patriotica (UP). Det bröt dominansen hos tvåpartisystemets liberaler och konservativa. Bland dem som valdes till den colombianska kongressen fanns Ivan Márquez och ytterligare elva av hans kamrater. Den unge Farc-ledaren krävde då precis som han gör i dag i den andra punkten, ”säkerhetsgarantier” för att delta i den politiska kampen utan att mördas.
Folkvalda mördades
Men saldot efter undertecknandet av fredsavtalet 1984 avskräcker. UP fick 23 borgmästare, 14 landstingsråd och 351 kommunalråd. Men efter fyra till fem år hade UP förvandlats till ett skelett med uppskattningsvis tre tusen av sina medlemmar mördade. Nästan alla folkvalda hade mördats eller tvingats i exil.
För parlamentariker som Ivan Marquez återstod då bara två val: att fortsätta vara ett skottmål för en stat som vägrade acceptera politiska och ekonomiska förändringar eller rädda livet och återuppta den väpnade kampen. Marquez valde gerillan. 27 år senare talar Flamman med honom om de aktuella förhandlingarna.
– Colombia, framför allt de mest fattiga och enkla, upplever nu en vår av drömmar om rättvisa. Folket har ockuperat och intagit vägar för att inte längre bli ignorerade av regeringen. Människor vill vara med och bestämma och det är det som det verkliga medborgarinflytandet handlar om.
Respekt för livet
Gerillaledaren säger till Flamman att det grundläggande i överenskommelsen är att respekten för livet garanteras. Även om det existerar politiska motsättningar ska olika åsikter kunna framföras utan att detta leder till att folk mördas, försvinner eller fängslas.
I den nya överenskommelsen slås tre teman fast:
1. Rättigheter och garantier för den politiska oppositionen, och i synnerhet för de nya rörelserna som växer fram efter att avtalets samtliga sex punkter har undertecknats, att utöva sina demokratiska rättigheter.
2. Demokratiska mekanismer för ett medborgardeltagande, inklusive ett direkt deltagande på olika nivåer och på diverse områden.
3. Effektiva åtgärder för att garantera ett större deltagande i den lokala, regionala och nationella politiken för alla samhällsgrupper, på lika villkor och med säkerhetsgarantier, framför allt de mest utsatta.
Avtalets andra punkt handlar också om att inrätta folkliga råd, speciellt i regioner där den väpnade konflikten har orsakat stort lidande och där gerillan har ett stort folkligt inflytande. I dessa områden ska det också införas tillfälliga valkretsar som ska ge gerillan större möjligheter att kunna väljas till de olika politiska nivåerna i det colombianska samhället.
Nej till ”militära lösningar”
Ivan Marquez menar att staten inte kan fortsätta att lösa politiska och sociala konflikter med militära medel. Ett exempel på detta är den stora proteströrelsen av bönder, studenter med flera samhällsgrupper som skakade om etablissemanget under augusti-oktober i år och som kostade ett dussintal liv.
– Det är med den bakgrunden vi har nått de första men mycket viktiga närmandena och ett avtal i den andra punkten i fredsagendan. Och det är kanske en av de viktigaste landvinningarna: att utan dröjsmål sammankalla partier och folkrörelser för att utarbeta riktlinjer, för att äntligen ha en stadga som bas för den politiska oppositionens verksamhet.
Gerillans chefsförhandlare understryker samtidigt att det återstår fyra punkter i agendan och att det historiska motståndet från den colombianska högerns mest extrema krafter talar för att de kommer göra allt för att torpedera ett eventuellt fredsavtal med gerillan.
