Mandela växte upp i Östra Kapprovinsen, där hans far var rådgivare åt en lokal kung. Efter hans flykt från ett arrangerat äktenskap läste Mandela juridik. Han kom då i kontakt med västerländska politiska idéer, men också med den allt mer brutala rasism som präglade 1940-talets Sydafrika. Mandela gick därför med i ANC, som samlade den radikala oppositionen mot kolonialregimen. Han ingick senare i den ANC-ledning som aktivt sökte allianser med icke-svarta minoriteter samt vita liberaler och vita kommunister. 1956 ställdes Mandela därför inför rätta för högförräderi, men frikändes.

1962 greps han igen och fälldes denna gång, för sabotage. Då var han en av ledarna för ANC:s beväpnade gren Nationens spjut (Umkhonto we Sizwe). ANC hade tagit upp den väpnade kampen efter massakern i Sharpeville den 21 mars 1960, då sydafrikansk polis brutalt dödade 69 människor som demonstrerade mot nya passlagar.

Under sin tid i fängelse blev Mandela en symbol för obruten motståndsvilja. Mandelas karisma, hans integritet och hans omutbarhet gjorde honom till apartheidregimens farligaste fiende. I februari 1985 avstod Mandela till och med från ett erbjudande om frigivning i utbyte mot att ANC skulle ge upp den väpnade kampen. Så länge behovet att försvara sig mot apartheidregimens terrorvälde fanns kvar skulle den väpnade kampen behöva föras, var svaret.

Vapnen behövdes dock inte längre när maktskiftet slutligen inleddes. Till slut blev ANC:s och kommunistpartiets väpnade kamp i kombination med en allt större internationell bojkottkampanj för mycket för regimen. ANC legaliserades 1990 och Mandela blev en fri man igen, efter 27 år.

När Nelson Mandela den 11 februari 1990 frigavs var han en internationell känd symbol för det sydafrikanska folkets frihetskamp mot den förhatliga rasistregimen i Pretoria. Han blev efter frigivningen, om möjligt, ännu mer känd. Mandela såg till att den långsamma övergången från rasistiskt förtryck till demokrati inte spårade ut och blev ett inbördeskrig.

För hans insatser för den sydafrikanska försoningsprocessen fick han år 1993 Nobels fredspris. Under åren 1994-1999 var han Sydafrikas första verkligen demokratiskt valda president. År 2004, vid 85 års ålder, drog han sig i stort sett tillbaka från det offentliga livet. USA väntade ändå i fyra år till innan Mandela år 2008 till slut officiellt ströks från landets terrorlista.

Den 5 december gick det nya Sydafrikas älskade ”Madiba” bort. Ordet är egentligen en hederstitel för äldre medlemmar i Mandelas klan, men har blivit synonymt med Nelson Mandela, mannen som befriade och höll ihop nationen. Tomrummet efter honom är stort.