I EU-valet har Vänsterpartiet visserligen vänt den nedåtgående trenden men kan ändå inte riktigt ropa hej för att ha kommit över bäcken. Valresultatet avslöjar nämligen också några obehagliga faktorer. Faktiskt några hiskeliga elakingar!
Det är oroande – men Miljöpartiets och Fi:s framgånger avslöjar med all önskvärd tydlighet: Väljarna köper inte att Vänsterpartiet menar allvar med två av sina påstådda hjärtefrågor. Skogsmurvlarna och folk som oroar sig allmänt över klimatförändringarna har konstaterat att det sällan dyker upp någon vänsterpartist i miljösammanhang. Även i Vänsterpartiets propaganda dyker miljön bara upp i förbigående. Väljarna fattar att miljön nämns bara pliktskyldigast, inte på allvar. Detsamma gäller feminismen. Skulle man tro propagandan så är Vänsterpartiet kvinnornas enda riktiga företrädare och vän men – som när det gäller miljösektorn – blir ju kvinnorna inte hjälpta av prat. Det är också uppenbart att väljarna inte gillade att Gudrun Schyman, Karin Svensson Smith och några andra av Vänsterpartiets starkaste kvinnor trängdes ut. Kvinnor har en osviklig näsa för fairness. Likaledes har de för länge sedan tröttnat på plakatpolitik. Väljarna gav Gudrun Schyman upprättelse genom att mangrant rösta på Fi, Karin Svensson Smith är ansvarig för Miljöpartiets 15 procent, som tack skickar Miljöpartiet henne återigen till riksdagen.
Detta är ingen tillfällig väljarnyck utan framtidsutsikterna för Miljöpartiet och Fi är ännu bättre, sympatierna bland ungdomsväljarna är ännu högre.
Tittar man tillbaka på EU- valrörelsen så slås man av att Miljöpartiets och Fi:s partidemokrati är så vital, de kunde välja och vraka bland så många oförbrukade kompetenta människor, så deras företrädare är i en hel klass för sig, deras fräschör och entusiasm uppfattas som en frisk fläkt i svensk politik och så prioriterar de ju också rätt frågor. Främst alliansen – men även sossarna och Vänsterpartiet framstår däremot som mossiga.
Sossarna och Vänsterpartiet verkar alltid vilja vila på gamla meriter, man underlåter att orientera sig i nutiden. Var har medlemmarnas krav på lyhördhet tagit vägen? Vad inbillar sig dessa två partier? Visserligen kan man få intryck av att Sverige som demokrati fungerar bara hjälpligt – den fungerar emellertid inte så dåligt att något parti kan stoppa utvecklingen till exempel skogsmurvlarnas och/eller kvinnornas krav. Utvecklingen går bara förbi bromsklossarna.
