Vänstersympatisörerna är ett hårt prövat släkte som under hela 2000- talet trots bra vänsterkrav fått uppleva att nykomlingar (som SD, MP och nu senast Fi) kört om Vänsterpartiet hur lätt som helst. Politiker, samhällsplanerare och ekonomer har fått gråa hår i önskan att förutse väljare- eller konsumentbeteenden. Ingen vet exakt varför Vänsterpartiet trots bra krav och samhällets skriande orättvisor under hela 2000-talet fört en tynande tillvaro. I min artikelserie i Vänsternytt och Flamman förmådde jag bara skissa upp några möjliga förklaringsmodeller.
Åke Wiléns insändare med rekommendationen att inte ge tiggare pengar utan i stället jobba för ett rättvist samhälle (precis som om det ena utesluter det andra!) gjorde mig osökt uppmärksam på ytterligare en anledning till att Vänsterpartiet ibland uppfattas som lite småtokigt. Det låter inte bara väljarna tvivla på Vänsterpartiets omdöme utan det är också förödande för medlemmarnas moral att aldrig vara säker på att inte någon spolierar tusentals insatser genom oreflekterade uttalanden/utspel.
Det finns många varianter till exempel att någon under ett valår känner ett omåttligt behov av att inför närvarande press diskutera något känsligt historiskt skede eller någon kallar sig för kommunist med mera. Det ger knappast någon goodwill. Vips suddas som genom ett pennstreck tusentals arbetsinsatser på basplanet ut. Sätter dessa onödiga tosserier medlemmarnas lojalitet på hårda prov så intar Åke Wiléns insändare med rekommendationen att inte ge tiggare pengar en särställning. Den vittnar om ett sällsynt (skrämmande) kallhamrat och dogmatiskt svart/vitt tankesätt.
Genom lång smärtsam erfarenhet har Vänsterpartiet lärt sig att det inte finns någon motsättning mellan analysförmåga och att följa sitt hjärta, till exempel går det bra att både ge tiggarna pengar och arbeta för ett samhällsskifte.
I övrigt finns i Sverige partier för alla smaker. Några partier har de sista åtta åren på ett mycket övertygande sätt visat att de inte unnar de fattiga smutsen under sina fingernaglar. Det är fritt fram att sluta upp där!
