I ett nyhetsbrev daterat 5/8 meddelar Jan Björklund att regeringen nu tänker ändra skollagen så att det ska vara tillåtet att ha skolavslutningar i kyrkan och sjunga Den blomstertid nu kommer. Skolministern skriver att vi måste ha respekt för både människor som kommer till vårt land och vårt eget kulturarv. Problemet med Björklunds utspel är inte frågan i sig. Visst är det rimligt att skolavslutningar kan hållas i alla möjliga olika lokaler, t ex kyrkor. Och givetvis ska barn få sjunga Den blomstertid nu kommer, även om det faktiskt – vilket säkert inte många barn vet – är en psalm. Problemet med Björklunds utspel är att skollagen inte alls hindrar detta. Skolverket har dessutom utrett frågan och har konstaterat att just skolavslutningar och Den blomstertid nu kommer är helt förenligt med lagens skrivning om att skolan ska vara icke-konfessionell. Så vad håller Björklund och regeringen på med?
Utgångspunkten i skollagen är att skolan ska vara icke-konfessionell. Religion bör och ska vara en privatsak och inte någonting som skolan lägger sig i. Därför är lagens skrivning också helt rimlig. Vi kan inte ha en skola som lär barn att jorden skapades av Gud, att Jesus gick på vattnet eller att kvinnor ska vara tysta i församlingen. Vill föräldrar lära sina barn det så får de så klart göra det. Men inte i skolan. Att vi har religionsundervisning i skolorna är en helt annan sak. Och att vi undervisar våra barn om svenska, men också andra länders seder och bruk är också en annan sak. Vad själva lagändringen kommer att innebära återstår att se, men det är oroväckande att regeringen med Folkpartiet i spetsen verkar backa ifråga om den icke-konfessionella skolan.
Vad som är ännu mer oroväckande är att Folkpartiet och regeringen gör ett utspel om en lagändring som inte behövs. Skolavslutningar och bevarandet av vårt svenska kulturarv och våra svenska traditioner är några av Sverigedemokraternas favoritfrågor. De utmålar ett hot som består av ”invandrare” med andra traditioner och religioner och där ”svenskarna” förlorar sin kultur och sin identitet. Det är förstås idioti och lögn, men många människor tror att hotet är reellt och att det t ex är olagligt att sjunga Den blomstertid nu kommer i skolan. Det är i detta ljus man måste se Folkpartiets utspel. Att som regeringspart bidra till att sprida Sverigedemokraternas lögnaktiga bild av Sverige är mycket allvarligt. Björklund skriver i sitt nyhetsbrev att ”tolerans är att respektera andras kulturella identitet lika mycket som vi vill att andra ska respektera vår. Sverige måste vara ett land där vi både är toleranta mot de människor som kommer hit och där vi vårdar det kulturella arvet.” Som om den icke-konfessionella skolan skulle vara en fråga som handlar om ”svenskar” och ”invandrare”. Folk må vara hur religiösa de vill, men religion är en privatsak. Det är vi ateister och icke-religiösa som är motståndet. Inte ”människorna som kommer hit”. Inför valet 2002 lanserade Folkpartiet förslaget om språktest för invandrare. 2005 kom förslag om särregler för människor med försörjningsstöd, vilket i praktiken handlade om människor med utländsk bakgrund. 2010 lanserade dåvarande ministern Nyamko Sabuni förslag om låglönesektor och begränsad föräldrapenning för utrikesfödda. 2012 dammades flera av de hårt kritiserade förslagen av och återigen stod särregler med hårdare krav på motprestation för arbetslösa och språkkrav för medborgarskap i fokus. Det är i ljuset av dessa tidigare förslag vi måste se Folkpartiets förslag om att ändra skollagen. Det är i ljuset av en oroväckande stor andel väljare med främlingsfientliga åsikter som vi måste se Folkpartiets utspel. Kortsiktigt vinner Folkpartiet säkert röster, men långsiktigt är det bara rasisterna som tjänar på den här typen av utspel om märkliga symbolfrågor. Ett ovärdigt röstfiskeri i mycket grumliga vatten.
