”Det går bra för Sverige, men inte för hela Sverige och inte för alla i Sverige. Hur skapar vi ett samhället där ingen åker hissen ner?”

Orden är från en artikel i Fokus från våren 2006. Det är Fredrik Reinfeldt som citeras. I valrörelsen samma år blev ”utanförskap” ett av de stora modeorden. Reinfeldts egen definition av utanförskap var då ”människor som inte jobbar alls eller så mycket som de skulle vilja”. Den då borgerliga oppositionen drev en retorik där utanförskap ställdes mot ”arbetslinjen” – och det gick hem.

Åtta år senare finns inget som tyder på att det finns färre människor i ersättningssystem. Tvärtom.

Nyligen rapporterade Aktuellt att antalet som uppbär ersättningar eller bidrag har ökat under 2014. Totalt sett tycks antalet som lever i så kallat utanförskap vara ungefär samma som 2006, eller till och med något fler enligt vissa rapporter.

Regeringsföreträdare pratar numera ogärna om problemet med utanförskap. Det är förståeligt. Det får anses vara ett kapitalt misslyckande från en regering som mer eller mindre valdes på mandatet att minska utanförskapet.

I stället för att bekämpa arbetslöshet och sjukskrivningar är det arbetslösa och sjukskrivna som har bekämpats under åren med den borgerliga regeringen vid makten. Debatten om utanförskap har säkerligen påverkat när det gäller de försämringar som har gjorts i de gemensamma trygghetssystemen de senaste åtta åren.

Det är lättare att skära ner på arbetsmarknadsutbildningar och Komvux om det anses vara något så negativt som ett utanförskap att gå där, i stället för ett sätt att komma vidare i livet. Det lättare att dra undan mattan för sjukskrivna och utförsäkra dem om det först etablerats en bild av sjukskrivna som fuskare eller som inlåsta i utanförskap, istället för just – sjuka.

Där ligger det verkliga utanförskapet. Människor som redan var utsatta innan har fått det sämre. Allt fler tvingas söka försörjningsstöd när sociala skyddsnät får allt större maskor i sig. Enligt en undersökning från Akademikerförbundet var det bara 15 procent av dem som fick försörjningsstöd 2012 som fick det av de skäl som försörjningsstödet egentligen är tänkt för. Det vill säga att hjälpa människor med tillfälliga betalningssvårigheter eller med sociala problem. De övriga var framför allt sjukskrivna och arbetslösa. Arbetslöshetsförsäkringen är i dag på ungefär samma nivå som försörjningsstödet.

Låt oss därför prata om att skapa fler jobb och utbildningstillfällen om det är arbetslöshet vi pratar om. Eller om hur vi ska skapa ett arbetsliv där fler får plats och inte sliter ut sig i förtid om det är sjukskrivningstal vi talar om. Men utanförskap som begrepp i samhällsdebatten bör avgå ungefär samtidigt som regeringen. Den 14 september.