Regeringen Löfvens budgetförslag kom till slut och från vänsterhåll betraktat blev den betydligt bättre än väntat. Trots att den inte på något vis attackerar arbetslösheten i grunden – eller byter fot i den ekonomiska politiken – innebär den satsningar med en bättre fördelningsprofil än de senaste åtta årens borgerliga styre av Sverige ens varit i närheten av.
Detta har också retat högern till vansinne. De var nog säkra på att i princip ingenting skulle hända, Stefan Löfven hade ju på punkt efter punkt under valrörelsen antingen varit otydlig eller gett besked om att det mesta skulle ligga kvar som det var.
”En kraftig vänstersväng”, säger Annie Lööf och är djupt oroad inför Sveriges utveckling med ”återställare” som kommer att hota jobben och ekonomin. Hon får med sig superhögern på Svenska Dagbladets (SvD) ledarsida som i veckan både skramlar med Putin-invasion och välfärdssammanbrott om Stefan Löfven får fortsätta regera tillsammans med Miljöpartiet, med Vänsterpartiet som stöd. ”Ska 5,7 procent få styra Sverige?”, frågar SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahl i en signerad ledare, som om alliansens ännu mindre partier (Centerpartiet och Kristdemokraterna) inte skulle ha fått igenom vårdnadsbidrag, momssänkningar och arbetsgivaravgiftssänkningar i den förra regeringen. SvD vet naturligtvis om hur parlamentarismens spelregler fungerar, de gör sig bara dumma. Men om de mot förmodan har ett annat förslag på hur vi ska organisera demokratin än via flerpartisystem och fria val kan de kanske presentera det?
Konsekvensenligt föreslår de också i en osignerad ledare en ny ”nyval-light”-strategi för borgerligheten. Alliansen ska för ”att rädda Sverige” driva Sverige till randen av nyval men i sista stund tolerera en Stefan Löfven II-regering, där Socialdemokraterna själva får alla ministerposter och där uppgörelserna görs huvudsakligen från höger. Allt för att isolera Vänsterpartiet.
I budgetdebatten i riksdagen återkom de nya ekonomisk-politiska talespersonerna Emil Källström (C) och Jakob Forssmed (KD) hela tiden till syrliga gratulationer till Vänsterpartiet, som enligt dem nu kommer att rasera välfärden och avskaffa all form al valfrihet i systemen. Folkpartiets Erik Ullenhag, också ny ekonomisk-politisk talesperson, var så upprörd över budgeten att han raljerade och skrek som om han vore på en kräftskiva eller stod i en bar någonstans.
Oppositionen satsar på ett mycket högt tonläge men var nog också uppriktigt förvånad att det kunde vara något mer än en kosmetisk skillnad mellan höger och vänster. ”Den enda vägens politik”, som Carl Bildts regering kallade den, får ju inte ifrågasättas, inte ens i marginalen. Då brakar helvetet lös.
Samtidigt famlar andra delar av högern vidare efter ny hållning mot SD. I en ledare i Dagens Industri skrev PM Nilsson förra veckan att Näringslivet nu måste öppna sina dörrar för Sverigedemokraterna. De ska ”normaliseras” som parti, precis som tidigare partier som Miljöpartiet normaliserats. Idébärarna till höger börjar försiktigt sukta efter ett högersamarbete med Sverigedemokraterna men vågar, ännu, inte säga det rakt ut. Timbros Markus Uvell (nyss avgången VD) har resonerat liknande som PM Nilsson ganska länge nu. Moderaternas starkaste kort under Reinfeldts frånvaro, Anna Kinberg Batra, gav dock under debatten ingen sådan öppning till samarbete åt de ivrigt men klumpigt uppvaktande Sverigedemokraterna.
Och kanske är det så det kommer att se ut till slut. Efter att Fredrik Reinfeldts tänkande har städats ur Alliansens verktygslåda kan en ny mer nyliberal höger ta vid. Och med argumentet att ”Socialdemokraterna har regerat med stöd av kommunister under decennier” kan de ”låta sig tolereras” av Sverigedemokraterna och återvinna regeringsmakten. Genom att utmåla den nuvarande regeringen som inte bara en nationell katastrof, utan dessutom en fara för rikets säkerhet, kan man börja lägga grunden för ett sådant övertagande redan nu.