Det kunde ha blivit ytterligare ett tröskande av budgeten i finansutskottet. I stället utlyser regeringen extra val. Det är det bästa som kunde hända givet förutsättningarna. Alternativen hade varit en ännu svagare S-ledd regering som kunnat fällas vid ett senare tillfälle när borgerligheten var mer samlad, eller någon slags mittenkonstellation. Det senare hade troligen gynnat SD maximalt, då vänster-högerskalan i princip skulle ha suddats ut från svensk politik.
Nu går vi i stället mot ett mycket ideologiskt val. På ena sidan finns en rimligt progressiv budget av S + MP, stödd av V. Skattelättnader för pensionärer, högre personaltäthet inom välfärden, höjd a-kassa, ett slut på stupstocken i sjukförsäkringen och satsningar på ensamstående föräldrar har redan förhandlats fram och presenterats. På andra sidan står fem högerpartier och erbjuder mer av den politik vi redan sett i åtta år.
Om SD tidigare försökt framställa sig som ett missnöjesparti utanför höger-vänsterskalan är det från och med nu omöjligt. Märk väl. SD hade, om det så önskat, under fyra års tid kunnat fälla den borgerliga regeringens förslag. I stället röstade partiet med den borgerliga regeringen i 90 procent av fallen. SD är ett stödparti åt det borgerliga blocket. Nu mer än någonsin.
Det kommande extra valet blir antagligen det viktigaste valet i vår tid. Inte bara för att det så tydligt visar skiljelinjen mellan höger och vänster. Tidigare har de borgerliga partierna visserligen regerat med SD:s stöd, men ändå hållit på principen att det största blocket ska regera och att SD inte ska få inflytande över politiken. När de borgerliga partierna nu överger den linjen, släpper de in fascismen i stugvärmen. Historiskt sett har det visat sig vara en livsfarlig väg att gå.
Det är mycket som står på spel. Men förutsättningarna kunde varit mycket sämre. Regeringspartierna har hittills agerat aktivt och tagit kommandot över situationen. Både SD och Moderaterna saknar ordinarie partiledare. M tidigarelägger nu sin stämma i panik för att hinna välja ny ledare. Den skulle annars ha hållits ett par veckor innan valet. Exakt hur det påverkar partierna är svårt att säga, men det är ingen fördel. KD ligger på 3,7 procent enligt SCB:s senaste mätning och skulle alltså riskera trilla ur riksdagen om det var val i dag.
Samtidigt finns en arbetarrörelse på benen, beredd att försvara en anständig politik. LO var ute snabbt och meddelade att organisationen var redo för valrörelse. Inte så konstigt heller. Det är LO:s medlemmar som har mest att förlora på en borgerlig regering. Det här blir ett ödesval där frågor om vilket samhälle vi vill ha kommer att ställas på sin spets. Men det blir också ett val där arbetarpartierna kan stärka sin ställning. Som någon konstaterade: Vi har något de inte har: en rörelse.
