Får sån lust att fly från allting, den ekande tomma tvärsäkerheten från alla håll. Det är en medial teater, jag vet, de vill ha det där gapandet, för det gör sig bra i tv-formatet, i tabloidformatet, som denna …
Jag hamnar hos Werner Aspenström, det händer av och till. I hans diktning finns denna längtan, att inte delta, att få tiga, försvinna, inte tjäna. I dikten ”Geten”, till exempel, ur Trappan (1964). Den handlar om en get som drar en vagn genom den parisiska stormaktsparken Tuilerierna. En blind get som drar den lilla vagnen med små barn i runt en fontän, ”försvinner till höger om fontänen / återvänder till vänster om fontänen”. För mig handlar dikten om att vara ”här”, att bara gå, förmå att inte delta. Jag har den viljan inom mig, den kommer i perioder, ofta med ett dåligt samvete, har man rätt till detta?

Så tänker jag: även att avstå från att säga något, är en utfästelse. Kanske nog så viktig. Den tigande majoriteten, brukar man tala om, den tror jag alltmer på. Det är kanske den som till sist gör skillnad.
Politiker och andra tyckare, och alla vi tryckare, borde kanske i alla fall begrunda denna möjlighet när tryckfingret är där. Bra, bra! Gilla, gilla. Dum, dum!
Aspenström säger det på sitt stillsamma vis, låt dem hålla på, låt professorerna träta, ta på gummistövlarna, ta de svarta du, jag tar de vita, regnet faller.
Regnet som faller är regnet som faller.
Det finns ett fredsbudskap här, Aspenströms talar från sin zenposition om fredens väg. Freden är möjlig, den är alltid möjlig, och den är motsatsen till tvärsäkerheten, den tvärsäkerhet på den egna godheten och den andres ondska som stats- och kommersmedierna sandblästrar oss med i dessa dagar, till synes helblinda för sin egen roll i upptrappningen.

Kampen mot denna dumhet – som kan vara konstens kamp – är kampen att hela tiden se den potentiella ondskan i sig själv.
Hos ingen politiker av i dag har allt detta gått så snett, ondskan och godheten på ett så förryckt vis särskiljts, som hos president Barack Obama. Han ser sig själv som så god, att han har rätt att döda i blindo.
Blir man glömsk om vidden av den västerländska civilisationens irrgång i våra dagar, kan man påminna sig, att denne man, är mottagare av Nobels fredpris.
Non serviam.