Vänster har jag varit ända sedan den dag i folkskolan då vår lärarinna fru Wennberg berättade om Jesus och den barmhärtiga samariten. Nej, jag är inte ett dugg religiös, men i flera av dessa bibliska berättelser finns en moral som går ut på att vi ska reagera mot orättvisor och hjälpa dem som har det svårt. Den inställningen har jag kvar och den har lett mig fram till den jämlikhetstanke som för mig är grunden för mitt politiska ställningstagande. Jag har inte kunnat finna några etiskt försvarbara argument för att någon ska ha mer än någon annan. Det är förvisso sant att en del personer är snabbare, starkare, klipskare än andra, men det kan inte vara ett argument för att de ska ha mer. Tvärtom, om några ska ha mer borde det vara de som haft oturen att födas med sämre naturliga förutsättningar.
Det är inte så, som alltför många faktiskt tror, att de som är rika är det för att de är duktigare och bättre än oss andra. Detta tänkande är i själva verket grundbulten i ett tänkande som försvarar dagens växande klyftor. Detta tänkande måste vi slå hål på. Tvärtom gör växande klyftor samhället sämre. Det finns nu massiv forskning som visar att jämlikhet är nyckeln till ett bättre samhälle. I mer jämlika samhällen mår människor bättre, lever längre och är mindre sjuka. I sådana samhällen är också de sociala problemen, missbruk och kriminalitet mindre. Detta vet vi och detta är en kunskap som ständigt bekräftas i nya undersökningar.
 
Ändå växer klyftorna i Sverige just nu snabbare än i andra industriländer. Den toppdirektör som 1980 tjänade nio gånger mer än en arbetare, tjänar i dag 50 gånger mer. Ett dystert facit. Men nu finns historisk och ekonomisk forskning som visar att denna utveckling inte på något sätt är naturlig eller ödesbunden. Under perioden från slutet av 1800-talet och hundra år framåt minskade klyftorna i de länder som industrialiserades. Med politisk demokrati och starka fackföreningar skapades förutsättningar för ett välfärdsbygge med minskande samhällsklyftor. Denna utveckling bröts dock under de sista decennierna på 1900-talet med en globalisering på nyliberal grund och försvagade fackföreningar.
För att vända denna utveckling behövs förstås politiska beslut och stärkta fackföreningar, men vi i styrelsen för den nystartade Jämlikhetsfonden är också övertygade om att ett bättre och jämlikare samhälle kan börja byggas här och nu. Även här kan vi stödja oss på forskning som visar att jämlika företag är effektiva och klarar sig utmärkt på en konkurrensutsatt marknad.

Med ett jämlikhetspris på 100 000 kronor vill vi årligen belöna den organisation, fackklubb, förening eller det kooperativ som visat hur det redan i denna kapitalistiska omgivning går att utjämna klyftor. Vi vill också dela ut ett hederspris till en person som på ett framgångsrikt sätt kunnat sprida jämlikhetsidén. Vi tar tacksamt emot förslag på värdiga pristagare.