Den baskiska separatistorganisationen ETA:s väpnade strid för ett oberoende Baskien kostade mellan 1968 och 2010 824 liv. Under 1980-talet opererade dessutom hemliga spanska dödsskvadroner i Baskien som torterade och mördade minst 27 människor. Sedan januari år 2011 råder dock en vapenvila, och i oktober samma år meddelade ETA att vapnen till slut ska läggas ned för gott.
Någon fredsprocess värt namnet har dock inte kommit igång. Den baskiska vänsterrörelsen kräver fredsförhandlingar och vill ha en folkomröstning om Baskiens oberoende. Spaniens regering vägrar ge efter och tillämpar fortfarande en rad speciallagar som instiftades för att slå sönder ETA-nätverket. Regelbundet döms personer för ”samröre med ETA” eller medlemskap i ett antal andra organisationer som anses stå ETA så pass nära att de i praktiken styrs av organisationens militära struktur.
En av dessa organisationer är vänsterungdomsförbundet Segi som redan år 2002 stämplades som en terroristorganisation och förbjöds. Fortfarande döms personer med ett förflutet i Segi för terroristbrott. Senast Aiala Zaldibar, Ibon Esteban och Igarki Robles som fick i sin frånvaro i december i fjol långa fängelsedomar för sitt engagemang i det förbjudna ungdomsförbundet och för medlemskap i ETA.
”Mänsklig mur”
När de tre efterlysta ungdomsaktivisterna i helgen skulle gripas i den baskiska staden Vitoria-Gasteiz lyckades dock tusentals människor, i alla fall periodvis, stoppa gripandet. De tre efterlysta Segi-medlemmarna skyddades i nära ett dygn av en ”mänsklig mur” av uppskattningsvis 10 000 människor. De demonstrerande, många iklädda i orangea tröjor och clownperuker, ställde sig helt enkelt runt de efterlysta och vägrade släppa fram kravallpolisen. Polisen vågade visserligen inte attackera den stora folkmängden på söndagen, men passade på att ingripa på måndagen, när de flesta demonstrerande hade återvänt till sina vardagssysslor och bara ett antal hundra var kvar på ett torg i centrala Vitoria-Gasteiz.
Det är inte första gången den baskiska vänsterrörelsen använder sig av den här taktiken för att skapa uppmärksamhet kring myndigheternas fortsatt hårda linje mot alla förmenta ETA-sympatisörer. Polisingripanden mot den sortens fredliga protester är synnerligen impopulära.
Fångfrågan engagerar
Men vänsterrörelsen kan också fortfarande räkna med sympatier för sådana aktioner bland en tämligen bred befolkning i Baskien. Detta eftersom ”fångfrågan” fortfarande är stor i den baskiska regionala politiken. Frågan handlar om den påstådda särbehandlingen av baskiska fångar, som av myndigheterna i regel placeras långt borta från deras hemkommuner. Detta med hänvisning till säkerhetsbehov. Samtidigt har andra interner i Spanien lagstadgad rätt att tjäna av sina straff nära sina anhöriga.
Det råder en bred politisk enighet bland de baskiska partierna att detta är orättvist, vilket har kunnat utnyttjas av den ETA-nära baskiska vänstern för att mobilisera till stora massdemonstrationer just när det gäller de baskiska fångarnas och deras anhörigas medborgerliga rättigheter. Högerregeringen i Madrid avfärdar dock eftergifter i sammanhanget.
Tortyranklagelser
Den baskiska vänstern har dessutom sedan länge hävdat att polisen slentrianmässigt misshandlar personer som grips misstänkta för samröre med ETA. Och Spanien har mycket riktigt fällts, vid upprepade tillfällen, i Europadomstolen för övergrepp mot interner och misstänkta ETA-medlemmar. Att också en spansk domstol i början av året för första gången konstaterade att misshandel av gripna i polisförvar har förekommit har gett nytt bränsle till kraven på att äntligen inleda seriösa fredsförhandlingar för att få ett riktigt slut på den baskiska konflikten. Att kravet har en viss förankring i Baskien visar de senaste opinionsmätningarna inför det stundande baskiska kommunalvalet. Det nya baskiska vänsterpartiet EHB är i uppåttrend och lär få mellan 15 och 25 procent av rösterna i valet den 24 maj.
