Sedan år 2002 har president Recep Tayyip Erdogan kunnat styra Turkiet med en egen majoritet i parlamentet. Under dessa år byggdes hans personliga maktposition stegvis ut. Inför söndagens parlamentsval var målet att bygga ut majoriteten och få två tredjedelar av rösterna.
Detta för att kunna ändra författningen och införa ett formellt presidentstyre. Erdogan tvingades nämligen efter två mandatperioder avgå som premiärminister. Sedan dess har han politiserat det dittills snarast symboliska presidentämbetet.
Erdogans planer grusades dock av HDP:s framgångar. Partiet, som i denna form för första gången ställde upp i parlamentsvalet, fick 13 procent av rösterna. Det innebär 79 mandat – en sensation i ett land, där den kurdiska minoriteten först efter massiva internationella påtryckningar och ett blodigt inbördeskrig över huvud taget erkändes.

Nyval sannolikt

AKP är visserligen fortfarande Turkiets största parti, men fick nöja sig med 40,7 procent av rösterna. Det innebär att partiet måste hitta en koalitionspartner för att behålla makten. Bland parlamentets andra partier är det egentligen bara högerpartiet MHP som över huvud taget skulle kunna misstänkas vilja diskutera en koalition med Erdogan. HDP avfärdade ett samarbete med AKP direkt.
– Vi kommer att hålla våra vallöften, vi har lovat att inte samarbeta med AKP, sade HDP:s ena ordförande Selahattin Demirtas redan på valnatten.
HDP gick in i valrörelsen för att förhindra att AKP ändrar författningen, vilket gav utdelning.
Detta trots att valrörelsen var våldsam – så sent som på fredagen detonerade en bomb vid ett HDP-möte i Diyarbakir. Tre människor dödades och över 220 av partiets anhängare skadades, vissa svårt. På söndagen fanns enligt Turkiets inrikesministerium över 400 000  poliser och militärer i insats för att garantera säkerheten. Åtminstone i de kurdiska delarna av landet verkade de väpnade styrkorna dock ha funktionen att avskräcka folk från att rösta, vilket kritiserades av flera internationella valobservatörer. Oavsett detta blev valdeltagandet stort med 85 procent.

Bred vänsterrörelse

HDP:s valseger vore otänkbar utan den rörelse som mynnade ut i massprotester mot Erdogan och AKP-styret sommaren 2013. HDP lyckades övervinna de traditionella skiljelinjerna mellan den turkiska och den kurdiska vänstern och bli till ett slags språkrör för en mycket bred anti-AKP-rörelse. På partiets vallistor fanns sålunda inte bara prokurdiska kandidater utan också turkiska politiska profiler, hbtq-aktivister, representanter för andra etniska minoriteter och många fler. Detta mobiliserade många människor i ett Turkiet där alltfler är trötta på Erdogans maktfullkomlighet.
På valdagen firade sålunda tiotusentals människor, i och utanför Kurdistan, HDP:s valseger.
Också i Stockholm och många andra svenska städer samlades kurder för att fira dagen. Bland de turkiska medborgarna som röstade i Sverige blev HDP störst med omkring 43 procent av rösterna. Totalt gick de flesta utlandsröster dock till AKP. Erdogan hade under valrörelsen personligen tagit sig till Tyskland där nästan hälften av de 2,9 miljoner valberättigade medborgarna bor. Hans parti fick till slut 53 procent av de röster som lämnades i Tyskland.