En elev kom fram till mig och frågar, efter att jag hade försökt mitt bästa med att hålla en intressant lektion.
Vad eleven undrade, det var om det påverkade betyget, om man kunde det jag hade undervisat om.
Efter 40 år som mellanstadielärare, där jag har sluppit att sätta betyg, så vikarierar jag nu runt på högstadiet. Det ger mig vissa funderingar kring detta med att lära för livet.
Hur i hela friden har mellanstadielärare lyckats med att skapa intresse hos eleverna, utan betyg?
Jag satt i skolmatsalen och pratade med några killar som hade det lite svårt med skolan, men som var fulla med insikter.

Betyg är en kick för duktiga elever, som hela tiden får positiv feedback på sina prestationer.
För dem som inte lyckas blir betygen örfilar, upprepade markeringar om hur dåliga de är. Det är ingen idé att anstränga sig.
Man pluggar för ett prov, skriver av sig och sedan måste det inlärda ut ur skallen, så att det ska bli plats för allt det man ska kunna till nästa prov.
Om man ska lära för livet, är det då inte bättre att kolla vad man kan några år senare, när man söker till en utbildning eller ett jobb?
Sådan tur att inte han Jan Björklund bestämmer längre, för då hade vi väl till slut haft betyg på dagis.