Efter att den borgerliga regeringen 2007 införde allmän visstidsanställning (AVA) i lagen om anställningsskydd (LAS) har de otrygga anställningarna ökat. Många arbetsgivare har satt i system att anställa obegränsat extra anställda utan att behöva ange någon orsak.
Många fackförbund har förhandlat fram begränsningar i användandet av visstidsanställningar. Men efter lagändringarna har mer makt förskjutits till arbetsgivarna. Socialdemokraternas kongress tog beslut om att allmän visstid skulle avskaffas, men inte hur det skulle ske. Det är i dag inte säkert ens om det finns en riksdagsmajoritet för ett avskaffande. En stor del av frågan har bollats vidare till att förhandlas i avtal mellan fack och arbetsgivare. Problemet då är oftast att åtgärderna tas av det förhandlade löneutrymmet. Om man i stället lagstiftar om säkra anställningsformer, kan avtalsförhandlingarna ge mer plats för högre löner.

På de flesta fackförbunds avtalsområden, ser vi ett ökat problem med visstidsanställningar, främst allmän visstid. Avtalen är ofta intermittenta vilket gör att det tar lång tid både att få en tillsvidareanställning och att komma upp i företrädesrätt. Förutom avsevärd stress för de individuella arbetstagarna, får detta också återverkningar på samtliga i kollektivet inom avtalsområdena.
Visstidsanställda har oftare bristande kontakt med facken, och känner inte till vilka rättigheter de har och vilka avtalsvillkor som gäller. Inte sällan avstår man från vissa ersättningar, exempelvis korrekt OB, för att man inte känner till vad man har rätt till. Detsamma gäller sjukersättning, arbetstidsförläggning och mycket annat.
Effekten av att vi har svårt att bistå visstidsanställda är avtalsdumpning. Med en allt större andel av arbetskraften som (ofrivilligt) accepterar villkor under avtalens nivå riskerar vi villkorsdumpning för hela kollektivet.
Möjligheten för visstidsanställda att själva aktivera sig i fackligt arbete är avsevärt mindre än för tillsvidareanställda. Enligt en undersökning som Kommunalarbetaren genomfört under första halvåret 2015, är mindre än en procent av förtroendevalda i sektionsstyrelser visstidsanställda.
Detta innebär ett stort demokratiskt underskott. Visstidsanställda måste ha samma möjligheter att verka för det kollektiva bästa som övriga medlemmar. Vår inställning är att allmän visstidsanställning ska avskaffas, och att objektiva skäl för tidsbegränsade anställningar måste finnas.