För journalisten och författaren Owen Jones, som varit framträdande i Labours eftervalsdebatt, står inte valet nu mellan anpassning till de mest marginaliserade grupperna i samhället eller anpassning mot högerpolitik.

Jones hävdar att en arbetarrörelse som lanserar konkreta krav och målar upp en tydlig konfliktbild kan mobilisera en befolkningsmajoritet.

Den nuvarande bostadsbristen skapar rikedomar åt ett fåtal privata subventionerade hyresvärdar och de Fas 3-liknande arbetsmarknadsåtgärderna innebär ett slöseri med skattepengar på oseriösa arbetsgivare, menar han.

Uppror mot partihögern

Med en ny strategi kan också demoniseringen av särskilda skikt ur arbetarklassen, som har varit en viktig näring för Camerons regering, brytas.

– Organisering handlar om att ge människor en röst, och genom att ge människor en röst kan vi bemöta denna demonisering, säger Owen.

För Harriet Harman, Labours gruppledare i parlamentet, är det däremot bristen på trovärdighet i ekonomiska frågor och ett allt för starkt fokus på bidragstagares villkor som ligger bakom valförlusten. Därför uppmanade hon nyligen sin grupp att lägga ner sina röster när parlamentet röstade om ett nytt förslag från Tories om bland annat sänkt bostadsbidrag och minskade anslag till offentliganställdas löner.

Scottish National Party (SNP), som i våras fick 58 av 59 valkretsar i det forna Labourfästet Skottland, röstade däremot i likhet med de Gröna, Liberaldemokraterna samt de nordirländska socialdemokraterna nej till förslaget.

Inte så konstigt: regeringens egna utredare har konstaterat att 300 000 barn från låginkomsttagarfamiljer kommer att påverkas av förslaget. Imran Hasan från Child Poverty Action Group kallar åtgärden för ”grym, kostsam och skadlig”.

– Vi kan helt enkelt inte säga till allmänheten att ni hade fel under valet, menade däremot Harman. Trots detta röstade en femtedel av Labourledamöterna också nej och parlamentarikern John McDonell sade sig vara beredd att ”simma genom spyor” för att stoppa förslaget.

Revoltresa till Star Trek

I gruppen av revolterande Labourparlamentsledamöter fanns även en av de fyra kandidaterna till Labours partiledarpost: vänsterveteranen Jeremy Corbyn. Den skäggige 61-årigen har sedan hans kandidatur aviserades fått ett oväntat starkt stöd från medlemmar, kommunpolitiker och fackliga företrädare.

I början av juli deklarerade transport- och industriarbetarförbundet Unite, med sina en och en halv miljoner medlemmar, sitt stöd för Corbyn.

Detta har utlöst starka motreaktioner. Den borgerliga pressen utmålar Corbyn som en verklighetsfrånvänd vänsterrelik som kommer att garantera en ny valförlust för partiet.

Parlamentsledamöter som tidigare ställde sig bakom hans kandidatur vill nu dra tillbaka sin nominering och andra vill skicka in tidigare partiordföranden för att tala allvar med medlemmarna. Under förra veckan äntrade därför Tony Blair scenen på nytt. På en presskonferens raljerande han över Corbyns politik och hävdade att ett parti med Corbyn som ledare vore en resa ”tillbaka till Star Trek”.