De senaste dagarnas händelser i Stockholm, med efterföljande debatt, gör att saker ställs på sin spets. Det är oerhört obehagligt med rasistisk propaganda i det offentliga rummet. I tunnelbanan som är vårt gemensamma utrymme och transportmedel.
Det här är inte en fråga om yttrandefrihet, alla partier har samma möjlighet att framföra sina åsikter på olika sätt. Det är en fråga om trygghet. Det handlar inte om att de inte får framföra sitt budskap, det handlar om att man även ska kunna slippa se detta budskap. Man ska inte behöva undvika vissa tunnelbanestationer för att man inte vill  bli utsatt för rasism.

För det är rasistiskt att benämna vissa människor som “mess”, “oreda”, på Stockholms gator enbart på grund av ursprung. Jag hoppas att vi kan vara överens om det.
Frågan om vad som “gynnar” det där partiet har diskuterats, främst från högerhåll. I slutändan verkar allt gynna dem.
Jag tror att det är viktigt att göra det som känns bra för en själv. Att göra det som bidrar till att man kan se sig själv i ögonen utan att skämmas.
Om man som borgerlig ledarskribent anser att det bästa sättet att hantera detta är att bli en rasisternas försvarare så kan man så klart göra det. Vill man gnälla på dem som gör något i stället för att själv göra något är det också självklart en möjlighet.
Jag är fullständigt övertygad om, att är det något som “gynnar” dem, så är det det. Därför är tystnad inte ett alternativ. Vi har försökt tiga ihjäl dem. Vi har försökt “ta debatten”. Det har gått så där. Det omedelbara är att protestera, demonstrera, ifrågasätta. Höja våra antirasistiska röster i alla tillgängliga medier.
Men det mest verkningsfulla och hållbara är att bedriva en politik som kommer att göra det där partiet irrelevant. Stora krav ställs på oss som är politiskt verksamma i riksdag, landsting och kommuner att se till att skapa ett samhälle att lita på så att människor inte behöver vända sig till rasistiska krafter.

Stora krav ställs också på civilsamhället. Att vi går ihop i våra närområden och visar att vi vanliga människor tillsammans, solidariskt kan lösa problem som finns. Den här kampen måste föras på flera olika sätt och från flera olika håll.
Det är väldigt positivt att Stockholm visade sig från sin finaste antirasistiska sida i tisdags och samlade nästan 4 000 personer på Norrmalmstorg med väldigt kort varsel. Det visar att vi kan när det gäller. Och det är nu det gäller. Det är nu vi visar vilket samhälle vi vill ha.