Det var en gång en slavägare som var så snäll att han lånade ut pengar till en av sina slavar så att dennes dotter kunde gå i skolan. När slaveriet avskaffades blev inte slavägaren skyldig retroaktiv lön till slaven, men denne skulle fortfarande betala tillbaka det han var skyldig. Därför blev den före detta slaven tvungen att ta ett underbetalt arbete hos den före detta slavägaren och dottern tvingades sluta skolan och hjälpa sin far att fullgöra sina åtaganden.
Det var en gång en militärt överlägsen världsdel som förslavade tre andra världsdelar. För fortsättningen se historien ovan.
Det var en gång en södra landsända som tömde den norra landsändan på resurser. För fortsättningen se historien ovan.
Det var en gång en ekonomisk stark del av EU som utnyttjade de ekonomiskt svagare delarna. För fortsättningen se historien ovan.
Sensmoralen av dessa historier:
a. Vi har en skuld att betala de som nu flyr från sina utblottade världsdelar.
b. Vi har en skuld att betala de utblottade delarna av EU.
c. Vi har en skuld att betala de utblottade delarna av Sverige.
Vi ska misstro de historier som den före detta slavägaren och hans likar försöker få oss att tro på.
Sagan om den snälla slavägaren
