Den 7 september höjdes taket i a-kassan. Den högsta dagersättningen har legat still sedan 2002, men höjs nu från 680 till 910 kronor, de första 100 dagarna av arbetslöshet. Därefter är taket 760 kronor.
Samtidigt höjs grundersättningen från 320 till 365 per dag.
Det betyder att de fackliga inkomstförsäkringarna, där de finns, inte behöver täcka upp inkomstförluster i spannet 680 till 910 kronor per dag, utan endast däröver. Och en del fackförbund jublar i tysthet: takhöjningen innebär många miljoner i besparingar. Tre av fyra med a-kassa kommer att få höjd a-kasseersättning.
På Unionen räknar man med kostnadsreduceringar på runt 30 procent av förbundets inkomstförsäkring.
– Vi har gjort simuleringar på 2013 och 2014. Det är olika från år till år, men körningen vi gjorde på 2014 visade på en besparing på 120 miljoner, säger Patrik Nygren, vd på Unionen Medlemsförsäkring.
För Unionens del innebär det att underskottet som förbundet dras med minskar. Patrik Nygren påpekar att en stor del av Unionens medlemmar ligger över det nya taket.
– Så det finns ett fortsatt behov av en inkomstförsäkring.
Även Vision kommer att spara pengar. I dagsläget betalar de medlemmar som slår i taket en högre medlemsavgift.
– Den sänker vi helt enkelt nu. Det innebär att medlemsavgiften kommer att sänkas med upp till 25 kronor i månaden, beroende på vilket inkomstläge man har, säger Britta Ljusberg, ombudsman med ansvar för försäkringsfrågor på Vision.

Chockhöjning år 2006

Det var hösten 2006, som regeringen Reinfeldt i sin första budget chockhöjde a-kasseavgiften och försämrade ersättningarna.
Udden var riktad mot facket – och mycket riktigt ledde det till kraftiga medlemstapp i både a-kassor och fackförbund, särskilt inom LO där avgiftshöjningarna blev som högst.
Chockhöjningen av a-kasseavgifterna betydde mellan två och åtta miljarder i extra intäkt till staten varje år. Tanken bakom påslaget – vars konstruktion höjde avgifterna allra mest i låglöneförbund som HRF samt hos syndikalisterna och GS-facket – var att detta skulle hålla nere lönekraven, enligt teorin om att sänkta löner sänker arbetslösheten.
Till slut avskaffades 2014 detta påslag, som av facket kallades straffskatt på löntagare. Ett förbund, IF Metall, har räknat ut att varje medlem betalade 15 000 kronor till staten i extra avgift under dessa år.
Höjningen verkställdes i januari 2007.
Många fackförbund valde att införa inkomstförsäkringar som komplettering till a-kassan. Därmed kunde man dels fortsätta locka medlemmar, dels hålla arbetslösa medlemmar borta från desperation åtminstone i början. En vanlig konstruktion var att täcka mellanskillnaden för inkomstförlust på upp till 80 procent av tidigare inkomst, ofta under de första cirka tre månaderna.
Men det kostade också, särskilt när arbetslösheten ökade efter finanskrisen. För många LO-förbund motsvarade försäkringspremierna 15 till 25 kronor per medlem och månad. Två förbund, Byggnads och Målarna, tvingades avveckla sin inkomstförsäkring för att den blev för dyr. Bland de LO-förbund som har inkomstförsäkring finns Handels och Kommunal.

Hundratals miljoner

Flamman skickade i somras ut en enkät till samtliga fackförbund. Några hade redan försökt bedöma besparingen, andra inte. Sveriges ingenjörer räknar till exempel med att spara cirka 11 miljoner per år. ST sju miljoner. ST och Journalistförbundet uppger att deras försäkringar går med underskott och att takhöjningen gör att man inte behöver höja premien.
Cirka 1,8 miljoner av de drygt tre miljoner medlemmarna inom LO, TCO och Saco omfattas av inkomstförsäkringar via sina förbund. Det är klart vanligare bland akademiker- och tjänstemannaförbund; inom LO omfattas ungefär var tredje.

… men tröskeln fortfarande hög

Det finns en stor grupp arbetslösa som inte berörs av takhöjningen: de som på grund av hårdare regler inte kvalificerat sig för a-kassa. Här är unga vuxna, kvinnor, och LO-yrken överrepresenterade.
 Och några förbättringar för denna grupp är inte kända i dag.

Höjningen innebär kraftiga förbättringar för cirka tre av fyra arbetslösa – den majoritet som haft heltidsanställning innan de blev arbetslösa.
Och även de med lägsta dagpenning får mer: från högst 320 till 365 per dag.
Bland de övriga arbetslösa som får a-kassa blir det ingen skillnad. Dessa grupper har å andra sidan redan 80 procent av sin tidigare lön i ersättning.
Men dessa utgör inte ens hälften av alla arbetslösa. Under en följd av år har andelen av de arbetslösa som får a-kassa, eller aktivitetsstöd baserat på a-kassa, minskat – från cirka 80 procent 2002 till drygt 40 procent i dag.
Den borgerliga regeringen spädde på den utvecklingen: man tog bort studerandevillkoret, försämrade deltidsstämplingsreglerna, höjde kraven på antal arbetade timmar för att kvalificera sig, med mera. Kontentan av dessa regelförändringar blev att färre och färre klarade tröskeln för att få a-kassa.
– Sedan 2007 har det varit ett sluttande plan, konstaterar Ulrika Vedin, ämnesansvarig utredare på LO.
Och för den som är långtidsarbetslös vars ersättningsperiod går ut, har allt fler i stället hamnat i den av Alliansen införda jobb- och utvecklingsgarantin (där Fas 3 finns), eller i andra system och ersättningsformer som tillkommit.
– När fler ställts utanför a-kassans stöd, har det snarast blivit ett lapptäcke av ersättningsformer. Det är dessutom en ökande andel arbetslösa som ligger på mycket låga ersättningar, fortsätter Vedin.
En del tvingas vända sig till sin familj för försörjning. Och till slut återstår det sista skyddsnätet: försörjningsstöd.
Ungefär hälften av alla som får försörjningsstöd är arbetslösa. Socionomernas fackförbund SSR har larmat om att socialkontorens personal går på knäna, och de kommunala kostnaderna för försörjningsstöd har ökat med över två miljarder sedan 2006.

Översyn

Bland andra LO har länge krävt en översyn av reglerna, så att det blir lättare att kvalificera sig för a-kassa.
Det skulle hjälpa dem som har deltidsarbeten och andra otrygga anställningsformer, och som inte får ihop tillräckligt många timmar. Kvinnor i LO-yrken och unga vuxna är överrepresenterade.
I samband med höstbudgeten för 2015 – alltså den som röstades ned av (SD) och högern – aviserade regeringen att man ville göra just den översynen.  
– Men efter att den budgeten röstades ned, har vi inte sett något mer i den frågan ännu, säger Vedin.
I stället vänds blickarna mot den stora parlamentariska socialförsäkringsutredningen, som lämnade sitt slutbetänkande i våras. Remissrundan är på väg att avslutas. Men inte heller därifrån finns så mycket att hoppas på för denna grupp, enligt Ulrika Vedin. Det stod egentligen klart redan när Alliansregeringen tillsatte utredningen och skrev dess direktiv.
En av grundpremisserna i hela utredningen har varit att arbetslöshetsförsäkringen inte ska kosta mer. I praktiken betyder det att inga fler ska omfattas av a-kassa än i dag.
Snarare finns risken att skillnaden ökar mellan olika arbetslösa ifall utredningens förslag går igenom, fortsätter Vedin. De bygger på ett tjänstemannaperspektiv på arbetsmarknaden, med idén om stabila anställningar och månadslön. Kvinnor i otrygga anställningar kan inte räkna med förbättringar. LO har just lämnat in ett över 80 sidor långt och kritiskt remissvar.
– Man får puls bara man tänker på hur utredningen saknar köns- och klassperspektiv, säger Ulrika Vedin.