559 greker har en förmögenhet som är lika med halva Greklands BNP: cirka 1 000 miljarder kronor. De tjänade 76 miljarder dollar mellan åren 2010 och 2014 (enligt den borgerliga dagstidningen TO VIMA 2014-08-08). Elva av dessa greker ökade sin förmögenhet från 16 miljarder dollar 2013 till 18 miljarder dollar bara under 2014 (enligt Wealth-X och UBS-banken). Samma elva greker, äger och tjänar lika med tio procent av Greklands BNP! 6 000 miljarder kronor har några ”stackars” greker i sina konton utomlands. Två av dessa greker finns bland de 100 rikaste i världen. Det är beräknat att cirka 60 000 greker (fyra till sex procent) av elva miljoner sammanlagt, utgör Greklands översta klass och kommer aldrig att behöva jobba, inte inom de närmaste 200 åren i varje fall.
Det är de som visar sig i pressen gång på gång, på de dyra öarna och kastar champagne och blommor till varandra. De rika grekerna övertalade villiga politiker att låna till att betala löner och pensioner så de slapp betala skatt. Låna till att köpa obehövligt krigsmateriel med dem som mellanhänder, låna till att utnyttja europrojektet för egen vinning. Den här gången, valdes Tsipras som förvaltare! Han är fräsch, ung, bär inte slips, har bakom sig en ”modern” historik och kovänder snabbt. Tsipras har i sin tur omvandlats till en vanlig borgerlig politiker som vill kalla sig vänster, en ny ”Tony Blair”, men hans stora fördel är, än så länge, att han fortfarande är fri ifrån skandaler i jämförelse med de föregående. Han kommer att förvalta bäst av alla, memorandum och politiken som Angela Merkel och trojkan har dikterat.
Vänsterpartiet Syriza, har direkt efter valet, börjat närma sig socialdemokraternas grupp i Europaparlamentet. Inget fel med det, bara man är tydlig med sina väljare. Storleken på den politiska förnedringen och den ekonomiska kostnaden som grekerna kommer att få betala för sin tafatta ”galenskap” att ifrågasätta Europas nyliberala ekonomiska grundsatser gör det tydligt för alla hur stora förberedelser och vilken hög nivå av medvetenhet som krävs för att utarbeta en alternativ väg.
Dilemmat euron eller drakma är i sin tur ett falskt dilemma. Dilemmat borde vara teknokratisk nyliberalism eller demokrati och självständighet. Men den subjektiva och politiska faktorn i Grekland är inte beredd att ta sitt öde i sina händer. Inte än i varje fall. Den ovillkorliga kapitulationen gynnar de 559 rikaste grekerna som ostört fortsätter att tjäna pengar på krisen, slipper betala skatt och i princip styr landet. Det gynnar både den samlade europeiska nyliberalismen och dess inhemska företrädare som jublar och lovordar Tsipras för kapitulationen. Detta gynnar samtidigt andra krafter i Europa som vill vrida historiens gång tillbaka till medeltiden. Det gynnar inte alls de 62 procent av befolkningen, som gav Tsipras i uppdrag genom sin röst i folkomröstningen att stå emot liberalismens åtstramningspolitik.Det gynnar inte Europas alla folk som fick hopp om att en vänsterregering hade kunnat välja en annan väg.
Den grekiske guden Deus hade sina uppenbara skäl att bli förälskad i Europa för några tusen år sedan. Det är inte lika enkelt att förstå Tsipras skäl att bli lika förälskad i Angela Merkel! Kort sagt så har ”vänsterns” korta vår i Grekland fört grekerna ansikte mot ansikte med sina egna begränsningar till verkligheten.
En ny, fastare grund för ett framtida kollektivt självbestämmande kan kanske byggas efter nederlaget och dess lärdom. För närvarande är det betydande vittnesmålet som Grekland kan erbjuda världen att den dominerande politiken som hela världen lever i är en återvändsgränd – den lovar bara nya konflikter och nya sociala ruiner på ruinerna. Ett tecken på att en radikal social förändring är en global nödvändighet.
