Hej Mikael. På morgonen den 13 september fann Shahrokh Zamanis kamrater honom död i sin bädd i Rajaj Shahr-fängelset i Karaj. Enligt kamraterna bar Shahrokh klara tecken på att ha blivit misshandlad under kvällen innan, då han hade förhörts. Fängelseledningen meddelade att dödsorsaken var en hjärtattack. Byggnadsmålaren Shahrokh Zamani, var en framstående facklig ledare och en central gestalt inom den oberoende iranska arbetarrörelsen. Sorgen och saknaden är stor bland de fackliga och politiska fångarna, i den iranska arbetarklassen och bland iranska flyktingar i Sverige och hela världen.
Shahrokh Zamani är inte ensam om att ha dött ”under oklara omständigheter” i de iranska fängelserna. Flera fackliga aktivister har de senaste åren avrättats, torterats ihjäl eller nekats vård som lett till döden. Farzad Kamanger, Sattar Behesti och Afshin Osanlou är några av dem. Nu är vi särskilt oroade för Behnam Ebrahimzadehs hälsa och situation. ”Brottet” han begått är att han har haft kontakt med FN:s specielle rapportör om mänskliga rättigheter i Iran, Ahmed Shaheed. Dessutom är den välkände fackföreningsaktivisten Mahmoud Salehis liv i fara. Den svårt njursjuke Salehi, som tidigare varit fängslad i många år, är beroende av dialys men har ändå ånyo dömts till nio års fängelse. Ett av hans ”brott” är att ha uttalat att den iranska regimen bär ansvaret för Shahrokh Zamanis död. Fackföreningsinternationalen ITUC har genom sin generalsekreterare Sharan Burrow skrivit till regimen i Tehran och krävt en oberoende utredning av omständigheterna kring Shahrokhs död och framfört krav på alla fackliga och politiska fångars frigivande.
Mitt fackförbund Kommunal krävde frigivande av våra fackliga kamrater på vår senaste kongress 2013 och LO och Transport har länge bedrivit en kampanj för detta krav och för att Iran ska tvingas respektera ILO:s konventioner i praktiken och erkänna arbetarnas fackliga rättigheter. LO och Transport har även tillskrivit dig med begäran att du ska ta upp dessa frågor med den iranska statsledningen när du och delegationen besöker Iran. LO och Transport vill även att svenska fackliga representanter ges möjlighet att träffa fackliga kollegor i Iran i samband med resan.
Frågan är nu om du som socialdemokratisk minister med rötter i den svenska arbetarrörelsen vill åta dig att lyfta dessa frågor med president Rouhani? Det är inte frågan om att ställa villkor och ultimatum. Däremot att framföra svenska regeringens bestämda uppfattning och att som arbetarpolitiker redovisa LO:s och den internationella arbetarrörelsens krav. Är du beredd att göra det?
Jag vill även påminna dig om att du sitter i en feministisk regering, med en ”feministisk utrikespolitik”. Många kvinnorättskämpar är fängslade i könsapartheidens islamiska republik och du har möjlighet att lyfta krav på deras frihet när du möter dem som är ytterst ansvariga för deras öden. Islamiska republiken Iran är också ett krigförande land som har stridande trupp i Syrien till stöd för diktatorn Bashar al-Assad, som även hålls under armarna ekonomiskt och politiskt.
Frågan är således om det är handel och affärer till varje pris som gäller och är syftet med din resa eller om du menar allvar med att ekonomiska förbindelser måste förenas med krav på frihet och demokrati?
Jag hoppas att du vill svara på dessa frågor.