Att partiprogrammet ses över välkomnar jag. Framför allt behöver en anpassning ske till det som är dagens politiska och ekonomiska verklighet. Den analys av den ekonomiska och historiska verkligheten som är Kommunistiska manifestets måste självklart uppdateras och göras begriplig för oss som lever i dag. Här menar jag att programmet brister på flera punkter.
Det finns i programmet en tendens, trots påpekanden om att det är vi själva som formar vår historia, att ta den historiska utvecklingen för given. Motsättningarna i det kapitalistiska systemet kommer oundvikligen att leda fram till ett socialistiskt samhälle. Men historien har ingen föreskriven riktning. På denna punkt måste vi nog konstatera att framför allt Engels, men även Marx, i vars tänkande denna determinism aldrig skulle bli ett dominerande inslag, i hög grad var barn av sin tid. Naturvetenskapen stod högt i kurs och nu gällde det att finna lagarna för samhällets ekonomiska utveckling.

Denna tendens att förutskicka och föreskriva den historiska utvecklingen blir särskilt tydlig i avsnittet ”Ett socialistiskt samhälle”. Här är den socialistiska samhällsomvandlingen ett närmast oundvikligt resultat av kapitalismens motsättningar. Kapitalismen måste helt enkelt avskaffas och ersättas av en socialistisk ekonomi, som ”kan innefatta olika gemensamma ägandeformer som direkt arbetarstyre, kooperativ, kommunalt eller statligt ägande, men även privata företag kan bidra till samhällets utveckling.” Alldeles utmärkt, men så läser jag vidare och här tror jag att få hänger med:
”I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete, upphävs ägandet av produktionsmedlen över huvud taget, såväl det samhälleliga som det privata. Det ersätts av gemensam förvaltning och utveckling av gemensamma resurser, av de arbetandes fria sammanslutning.”

Kommer det inte att finnas vare sig privat eller samhälleligt ägande i det socialistiska Sverige? Vem äger då produktionsmedlen? Alldeles nyss talade ju programmet om olika ägandeformer under socialismen? Och vad innebär mer konkret de arbetandes fria sammanslutning? Jag antar att det som skisseras här är den kommunistiska utopi som finns antydd bland annat i Kommunistiska manifestet. Eftersom upphävandet av kapitalismen innebär upphävandet av klassamhället, finns varken kapitalägare eller lönearbetare kvar och staten kan nu dö bort. Det som återstår är människor som gemensamt förvaltar och tar för sig av naturens och de gemensamt producerade rikedomarna. Är denna utopi en rimlig beskrivning av ett socialistiskt Sverige? Nej, knappast. Den är ett vackert uttryck för den utvecklingsoptimism som var vanlig under 1800-talet, men hör inte hemma i ett partiprogram på 2000-talet.